Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band I
- 1. Sammanhängande kapitel
- Hällristningarnas gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildade stridslekar torde ha religiös innebörd och föreställa
stridslekar av samma slag som tvekampen mellan majgreve
och vintergreve i senare tiders folkfester. Liknande
kämpalekar mellan representanter för olika årstider äro kända även
från antiken.
 |
Detalj från en hällristning vid Lycke i Tanums socken i Bohuslän.
Dansande män med lurar i händerna ombord på ett skepp. |
Även de enstaka bildtecknen låta genomgående
tyda sig som religiösa symboler. En sådan är bilden
av skeppet, som hör till de vanligaste bland alla
ristningsbilder. Ofta förekommer det i samband dels med religiösa
ceremonier, dels med andra religiösa symboler, såsom
solbilder, heliga träd och kultyxor.[1]
|
| Hoppande män på en hällristning i Skee socken, Bohuslän. |
I Egypten och Babylonien användes skeppsbilder ofta
såsom religiösa symboler. Därifrån tycks plägseden ha
utbrett sig till Grekland, Rom och det övriga Europa. I
Egypten trodde man, att solguden färdades fram över himlavalvet
på en båt. Och de skepp med solbilder, som förekomma på
flere svenska hällristningar, tyda på samma tro.[2] Ibland är
[1] Jfr den kretiska dubbelyxan, som var en religiös symbol
(Grimberg, Världshistoria bd 2:73).
[2] Ett nära nog avgörande bevis för att hällristningarnas skepp ej
föreställa vanliga farkoster utan äro avbildningar av kultföremål,
som vid de religiösa ceremonierna drogos fram på hjul eller på medar,
utgör den nederst på sid. 40 återgivna bilden från en av de många
hällristningarna vid Norrköping. Med all önskvärd tydlighet ser man där,
att två hästar äro spända för fartyget medels draglinor, som utgå från
dess undre förstäv. Snett framför farkosten stå tvenne åkallande
män. Bilden för tanken till den romerske hävdatecknaren Tacitus’
[bd 1:57 (51)] beskrivning på hur germanerna inhämtade förebud
genom en helig vagn, förspänd med två vita hästar, som
tyckas ha fått styra kosan, vart de ville. Man förstår efter denna
upptäckt, varför hällristningsskeppen ofta äro försedda med ett
underrede, liknande en släde (se ovanstående bild); och vår store kemist
Berzelius har i viss mån fått rätt i sin kätterska åsikt, att
hällristningarnas s. k. skepp föreställa slädar.
Hällristningsskeppet, som drages av två hästar, erinrar även om
de blomstersmyckade båtar, som än i dag vid karnevalsupptåg i
Frankrike, Belgien samt södra och västra Tyskland bruka köras omkring
på vagnar. Lyckohjulet, som därvid på somliga platser spelar en stor
roll, är sannolikt en avläggare av det urgamla solhjulet, som vi se
tillsammans med skeppsbilder på sid. 40. Karnevalsskeppet kan
följas tillbaka till vissa liknande medeltida upptåg, som vi känna
närmare till genom utförliga skildringar från Flandern. Det festliga
kringkörandet av skeppsvagnar åtföljdes på den tiden av
bacchanaliska och sexuella orgier, som tyda på sedens ursprung från urgamla
hedniska kultfester, sådana som det forntida grekiska bruket att
i festligt tåg föra omkring fruktbarhetsguden Dionysos på en
skeppsvagn. Dess kringkörande var här, liksom sannolikt även i Norden
under bronsåldern, en kulthandling till främjande av fruktbarheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0050.html
