Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Hällristningarnas gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För hypotesen, att våra bergtavlor ristats för att främja
årsväxten, talar även en rent yttre omständighet: inom våra
största hällristningsområden, Bohuslän och Norrköpingstrakten,
äro nämligen hällristningarna nästan genomgående
anbragta vid den bästa åkerjorden. I Norrköpingstrakten
förekomma flerstädes högar alldeles invid hällristningarna. Dessa
högar ha visat sig innehålla skörbränd kullersten efter väldiga
stekhärdar, i vilka hela djurkroppar inhöljts i glödgade
stenmassor. Dessa stekningar ha tydligen företagits vid stora
folksammankomster, som upprepats under långliga tider. I en av
de största högarna, vilken delvis täckte över en hällristning,
hittades nämligen ett bronsföremål från bronsålderns sista
skede, medan hällristningarna runtomkring inhuggits under
den äldre bronsåldern. Sådana fakta tala för att
hällristningsklipporna äro att uppfatta som bronsålderns
motsvarighet till senare tiders offerlundar och tempel. På många
ställen har kulttraditionen vid dessa bergytor varit ovanligt
seg. Namn sådana som Dansarebacken eller Majeldsberget
stå i samband med den ännu i våra dagar fortlevande
plägseden att tända valborgsmässoeldar och hålla andra
folkfester å dessa berg. Och dessa festbruk kunna mycket väl
ha rötter i urgamla bygdevanor ända från bronsåldern.[1]
Intressant är frågan, varför hällristningarna på ett så
påfallande sätt börja komma ur bruk i och med järnålderns
början. »Är det», undrar Almgren, som grundligast
behandlat hällristningsproblemet — »för djärvt att sätta det
i samband med den då inträdande klimatförsämringen[2]? Det
vore begripligt, om man under påfrestningen därav misströstat
om de gamla religiösa ceremoniernas verkan och därför
uppgivit dem. Gamla märken stodo inte längre.»
Man blir så mycket mera benägen att tro på riktigheten
av Almgrens förmodan, som det på senare tid spårats tecken
till att hällristningsseden börjat leva upp igen efter
klimatförsämringens upphörande.[3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
