Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Skandinaviens insats i de stora germanska folkvandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelse var början till de stora folkvandringarna. I början
av 400-talet lämnade emellertid västgöterna plötsligt sitt
nya område och bröto in i Italien, intogo och plundrade
Rom. Men snart lämnade västgöterna dessa trakter, tågade
över till Spanien och grundade där ett stort rike.
Östgoterna stannade däremot ännu nära ett
århundrade kvar vid Svarta havet. Alltjämt bevarade de
sambandet med sina stamfränder i Götaland. Såväl genom dem
som genom de goter, vilka stannat kvar i Weichsellandet,
förmedlades en livlig samfärdsel med handelsutbyte mellan
Söderns och Nordens länder. Den stora färdevägen var
Weichsel, dess biflod San och Dnjestr. På det viset fördes
redan från slutet av det andra århundradet e. Kr. åtskilligt
av den guldrikedom, goterna förvärvat från romerska riket,
upp till Norden. Men antagligen kom ännu mera hit i form
av sold till de nordiska krigare, som år efter år drogo ut —
»liksom bina ur kupan», för att tala med Jordanes — att
fylla de glesnade leden i den östgotiska hären och efter
fullgjord krigstjänst återvände hem. Det var nordbons längtan
till Söderns rikare och soligare nejder, hoppet att i främmande
länder vinna lyckan, som då, liksom i vår tid, ständigt drev
nya skaror ut på äventyrsfärd.
I Statens historiska museum förvaras en häpnadsväckande
rikedom av guldskatter från denna tid, vilka hittats i den
svenska jorden.[1] En del av smyckena, t. ex. de bd I: sid. 53 (50)
avbildade, äro dock säkert gjorda här, sannolikt av
nedsmälta österländska mynt. 400-talet är det guldrikaste
seklet i Nordens fornhistoria.
Men mot århundradets slut avtar guldströmmen hastigt.
Förklaringen ligger dels i inbördesstrider i Norden,[2] dels däri,
att östgoterna då under ledning av sin ypperste konung,
Teoderik den store, bröto upp från sina boplatser
vid Svarta havet och, liksom fordom västgöterna, inträngde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>