Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Skandinaviens insats i de stora germanska folkvandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Italien, där de snart gjorde sig till herrar. Sedan var
Teoderik i en mansålder Italiens härskare. Efter det att östgoterna
sålunda bytt om boplats, voro förbindelserna mellan dem
och stamfränderna i Norden ej längre så livliga som förr.
Det är detta förhållande, som avspeglar sig däri, att
guldströmmen till Norden nu sinar för att fullständigt upphöra
vid 500-talets mitt, då det östgotiska riket i Italien störtades
av östromerska rikets kejsare.
Så egendomligt forma sig alltså länkarna i utvecklingens
kedja, att man kunnat i den svenska jorden avläsa
skiftningarna i det östgotiska folkets hjältesaga.
Att förbindelserna mellan östgoterna och deras nordiska
stamförvanter icke varit någon enastående företeelse i
folkvandringshistorien visar herulernas egendomliga öden.
Detta folk skall ursprungligen ha bott på de nuvarande
danska öarna men fördrivits därifrån av danerna, vilka
enligt Jordanes’ uppgift voro av svensk börd. På det viset
kommo herulerna med i folkvandringarna. Vid mitten av
200-talet satte de tillsammans med goterna skräck i hela
Balkanhalvön.[1] Senare deltogo de som romerska legosoldater
på ett bemärkt sätt i försvaret av romarrikets gränser mot
anstormande germanfolk av annan stam. År 476 störtades
det västromerska riket av en germanhövding vid namn
Odovakar, som kallas »herulernas konung». Åt sina
krigare utdelade han en stor del av Italiens jord under namn
av »de heruliska jordlotterna».
Efter många skiftande öden blevo herulerna omkring år
500 besegrade av ett annat germanfolk, longobarderna. Då,
berättar en nästan samtida östromersk historieskrivare, beslöt
en del av herulerna att återvända till Skandinavien igen, och
där fingo de slå sig ned bredvid götarnes stam. Man har
gissat, att dessa hemvändande heruler skulle varit
stamfäderna till Värends inbyggare, virdarne, vilka länge tyckas
ha känt sig som ett folk för sig. Bl. a. hade kvinnorna där
lika arvsrätt med männen på en tid, då svensk kvinna eljest
icke fick ärva alls utom i det fall, att ingen manlig
bröstarvinge fanns. En senare tradition har gjort denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
