- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
68

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Skandinaviens insats i de stora germanska folkvandringarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med vilken de hemsökte Medelhavsländerna och
t. o. m. plundrade själva Rom. Från Norden härstammade
antagligen även de förut omnämnda longobarderna,
»de långskäggiga», vilkas erövring av norra Italien år 568
anses beteckna folkvandringstidens slutakt. Än i dag här detta
land efter dem namnet Lombardiet. Longobardernas
liksom goternas egna folksagor förtälja, att den starka
folkökningen nödgat dem att utvandra från »Scandinavia». De
nyaste åsikterna peka mot att longobardernas hemland skulle
lia varit Skåne, och att de utvandrat därifrån under
övergångstiden mellan brons- och järnålder. Den österrikiske
rättshistorikern Julius Ficker har påvisat slående likheter
mellan longobardiska lagbud och gutalagen, vilken återger
svensk rätt i dess äldsta bevarade gestalt, Överensstämmelsen
mellan gotländsk och longobardisk rätt sträcker sig
ända därhän, att somliga egendomliga språkliga vändningar
tyckas vara direkta översättningar från forngutniska till latin,
de bofasta longobardernas officiella språk.

Så har de senaste årens vetenskapliga forskning givit en
lysande upprättelse åt den gamla Rimkrönikans
stolta tal om svenska folkets forntida bragder. Med orätt
hade man förut misstänkt ett måttlöst patriotiskt skryt av
krönikans upphovsman, när han kväder sålunda:

»Här var fordom så dristig allmoge,
att de med stor här utländes drogo
och vunno med makt mång rike och land
och hade dem länge under sin hand:
Rom, Neapolim och Valland
[1]

Sägnen om goternas utvandring levde ännu vid mitten av
1500-talet i Värend i den formen, att inbyggarne i Konga
härad på gränsen mot Blekinge en gång »blivit så starka och
gingo så vida, att de stallade sina hästar vid Roma port»

[1] Den fornnordiska benämningen på de länder, som beboddes av
»valer
», ett namn på kelter i allmänhet. Med tiden blev Valland
framför allt benämning på norra Frankrike, Belgien och norra Italien.
Eftersom dessa länder småningom romaniserades, kommo ’valer’ och
det yngre, från tyskan härledda adjektivet ’välsk’ att användas om de
romanska folken. Valnöt betyder t. ex. nöt från Valland, d. v. s.
fransk eller italiensk nöt, och av samma ursprung är ordet
rotvälska
. Jfr även vallon: invånare i Belgien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free