Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Kampen mellan svear och götar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom stark utvandring förlorat i folktal; svearne däremot,
som levat sitt liv för sig, oberörda av de stora världshändelserna,
voro rika på folk, men fattiga på guld. För den som
känt historiens obevekliga lagar, skulle det vid denna tid ej ha
varit svårt att förutse, hur det måste gå: guldet lockade det
fattigare men starkare folket, och så blev krig oundvikligt.
Sådan är sammanfattningen av Knut Stjernas geniala teori,
denna beundransvärda skapelse av historisk fantasi och
kombinationsförmåga, som genast väckte allmän anklang men
numera dock ej längre står alldeles obestridd i sina detaljer.
Svearnes fattigdom på guld kan, såsom arkeologen Gunnar
Ekholm gjort gällande, ha uppvägts av rikedom på
boskap och spannmål. Järn från myr- och sjömalmer gav
upplänningarne nya möjligheter att förbättra sina
åkerbruksredskap och motverka klimatförsämringen genom att bättre
utnyttja sin fruktbara åkerjord. Den bördiga Upplandsslätten
blev tidigt hela Svealands förnämsta kornbod. De andra
uppsvenska landskapen blevo mer eller mindre beroende av
upplänningarnes skördar, och själva naturförhållandena
gåvo sålunda dessa och deras konung en självskriven
ledarställning för hela Svealand.
Vad som sedan fanns av personlig kraft och maktlystnad
hos den uppsvenska kungaätten blev ett plus till svearnes
förutsättningar för seger över götarne. Ett kraftigt vapen i
en målmedveten härskares hand blev den fasta statliga
organisation, som av sig själv brukar tvinga sig fram i en samlad
jordbruksbygd. Där föreligger nämligen ett vida starkare
behov av rättsligt ordnade samhällsförhållanden än i ett
glest befolkat land, där jakt och fiske spela en större roll än
lantbruket.
Den viktigaste källan för vår kunskap om de väldiga strider,
som vid tiden omkring år 400 tyckas ha uppblossat mellan svear
och götar, är en engelsk sagodikt från omkring år 700.
Kvädet skildrar den »geatiske» hjältekonungen Beowulfs öden, till
dess han faller i kamp mot en eldsprutande drake. Efter
honom kallas dikten Beowulfskvädet. Invävda i
sagomotiven finner man i detta märkliga epos fullt
verklighetstrogna skildringar från striderna mellan geatarne
och svearne. Dessa episoders historiska verklighet bestyrkes
av andra källskrifter, nämligen gutasagan samt ett flertal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
