- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
93

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Runorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mellaneuropa ha ju utövat ett starkt inflytande på germanerna
redan åtskilligt före Kristi födelse. Århundraden igenom
bölja kelter och germaner fram och tillbaka i Mellaneuropa.
Germaner falla in på keltiskt område[1] och kelter
på germanskt. Den norske keltologen Marstrander har
nyligen upptagit den, som man en tid trodde, vederlagda
teorin om runornas keltiska ursprung till förnyad
behandling. Han gör gällande, att 7 av de 24 germanska
runorna sakna motsvarighet inom de grekiska och romerska
alfabeten men visa en slående likhet med bokstäver, som
användes av kelterna i Alpländerna norr om Italien, och
som i sin tur utgjorde ombildningar av nordetruskiska
skrivtecken under påverkan av romerska bokstäver.

Den längsta kända inskriften från vårt land med det
24-typiga runalfabetet bär en runsten, som man år 1919
upptäckte i en stengärdsgård på Röö på nordöstra ändan av ön
Otterö, söder om Grebbestads fiskeläge i norra Bohuslän.[2]
Det var ett av de märkligaste runstensfynd, som någonsin
gjorts i Norden. Tyvärr äro dock flere runor bortnötta av
tidens tand.

Stenen har av von Friesen daterats till 400-talets förra
hälft. Han har ur den svårtydda inskriften utläst, att den
restes till minne av en man vid namn Svavar, som blivit
»svekfullt tillfångatagen [och bragt om livet?]». Vidare
läser samme uttydare: »Jag, Stenar, ristade. Jag, Hrarar,
satte stenen här för alla tider.»

De äldsta daterbara runinskrifterna äro från 200-talet
e. Kr. Man har gjort runfynd från det seklet i så vitt
skilda trakter som Rumänien, Polen, Brandenburg,
Sönderjylland, Fyen, Gotland samt södra Norge. Ett intressant
faktum är, att alla dessa runinskrifter funnits spridda längs
den väg, som förmedlat kulturförbindelserna mellan
Svartahavstrakterna och Sydskandinavien. De kontinentala
och danska runristningarna äro samtliga anbragta på
lösa föremål: på smycken, spjutskaft, verktyg, »trollstavar»
m. m. Materialet är trä, ben, horn eller metall.


[1] Grimberg, Världshistoria bd 4: 122.
[2] Bland inskrifter med äldre runor överträffas Rööstenens i längd
endast av en norsk runstens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/10/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free