Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I / 125 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - I Österväg!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vikingadraken som kyrktupp. Två praktfulla skeppsflöjlar från vikingatiden, vilka hamnat på svenska och norska kyrktorn, nämligen i Söderala, sydväst om Söderhamn, samt i Tingelstad i trakten av Bergen. På vikingaskeppen prydde flöjlarna förstäv och akterstam. De praktfullaste flöjlarna voro förgyllda. I hålen längs kanten av Söderalaflöjeln har det hängt små klapperbleck, som fladdrade för vinden. De ha fallit bort, när fästeringarna nötts sönder.

De svenskar, som slagit sig ned i Novgorod och Kiev,
företogo många handels- och vikingafärder utmed Volga och
Dnjepr till Kaspiska och Svarta haven.[1] Med Dnjepr-forsarna
blevo de så förtrogna, att de gåvo dem nordiska namn.[2]
Den bysantinska källskrift, i vilken dessa namn omtalas,
återger dem visserligen på ett sätt, som i en del fall föranlett
olika tolkningar, men om namnens nordiska karaktär råder
intet tvivel. Till de mera svårtydda hör namnet på den
fjärde forsen: Aifor, vilket nutida språkforskare
antagit vara en sammansättning av det fornsvenska ai =
alltid, och adjektivet forr = forsande. Den senast
framställda förklaringen av namnet går dock ut på att Aifor är
en felskrivning för Aifors och har uppstått ur ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>