- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
133

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Ansgar, Nordens apostel - I Birka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men en dag skedde honom en ännu större heder. Han blev
kallad till Ludvig den frommes hov. Kejsaren ville söka
utbreda kristendomen även till hednafolken i Norden och
sålunda befria sina kuster från vikingarnes hemsökelse. Med
glädje åtog sig Ansgar det farliga uppdraget.

En tid fick han nu förkunna fridens ord för danska
vikingar,[1] men »en dag» — så berättar Ansgars lärjunge och
levnadstecknare Rimbert — »kommo sändebud från svearne
till kejsar Ludvig. Bland andra ärenden, som deras beskickning
avsåg, meddelade de ock den milde fursten följande:
’Det finns bland vårt folk många, som önska antaga den
kristna tron. Även vår konung är i sitt sinne ganska
välvilligt stämd härför, så att han tillåter, att kristna präster
vistas i landet. Måtte kejsaren nu sända oss goda lärare!’»
Här göra vi en paus i Rimberts trohjärtade berättelse och
lämna plats för en stilla undran, om de svenska sändebuden
kommit blott för att få missionärer. Svearne skulle ej
varit det realistiskt lagda folk, som de voro, ifall ej materiella
intressen legat bakom de ideella. Att så varit fallet, kan
man utläsa av Rimberts ord »bland andra ärenden». Vi
torde ej ta fel, om vi gissa, att dessa »andra ärenden» i
främsta rummet rört sig om handelsförmåner. För att få
sina önskemål på den punkten uppfyllda hade sändebuden
antagligen hemifrån fått med sig en tillåtelse för den fromme
kejsaren att sända missionärer till Sverige. Man kände ju
hans nitälskan för hedningarnes omvändelse.

Kejsaren blev mycket glad och kallade till sig Ansgar, som
med frimodigt hjärta åtog sig värvet att förkunna
kristendomen även för svearne.

I Birka.

Sid. 183.



Birka var en livlig handelsstad. Både sommar och vinter
voro stadens affärsmän i verksamhet. Så snart isen slagit
bro mellan Mälarbygderna, distribuerade de på slädar sådana

[1] Bd I:181.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free