- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
160

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - I Guds hus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Varnhems klosterkyrka, den äldre svenska medeltidens största

bevarade monumentalbyggnad, är med sin förnäma, imponerande stil

en beundransvärd representant för den romanska arkitekturen. Den

äldsta klosterkyrkan, vilken Varnhemsmunkarne uppförde omkring

1150, brann ned i grunden ett åttiotal år därefter. Den nuvarande

kyrkan påbörjades omedelbart därefter och uppfördes av kalksten

från Billingen, men all skulptur är utförd i en varmt guldgul

sandsten från Kinnekulle. Att resultatet blev så imponerande, är

troligtvis Birger jarls förtjänst. Han hade utsett templet till gravkyrka

för sin familj. Här vilar han under en häll vid sidan av sin andra

gemål och sin näst äldste son, Erik.



På 1650—70-talen restaurerades kyrkan genom den entusiastiske

fornvännen Magnus Gabriel De la Gardies försorg. Den fick då sina

tornspiror, sitt system av strävpelare och en ny, dyrbar inredning,

som till största delen ännu finns kvar. Då inreddes också det De la

Gardieska gravkoret, vilket jämte Birger jarls och Jesper Svedbergs

äro kyrkans märkligaste.


löste man förtrollning och befriade dem som blivit bergtagna.
Även mot åskslag ansågs klockklangen verksam, och genom
ringning i kyrkklockorna sökte man överrösta tordönet.
På en klocka i Kastlösa på södra Öland fanns en
inskription, som i översättning från latin löd sålunda: »Till
gudstjänst låter jag min heliga maning ljuda för folket,
blixtarna skingrar jag, och de saligas sista färd begråter jag.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free