Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Albrekt av Mecklenburg och Bo Jonsson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1,500 gårdar lär Bo Jonsson ha varit ägare av. Men det
mesta av sina besittningar hade han som förläning.
För att vinna stormännen på sin sida måste nämligen
konungen överlämna åt dem var sitt landområde, inom
vilket förläningens innehavare fick bl. a. utöva en viss
domsrätt samt uppbära kronans skatter och taga dem helt
eller delvis för egen räkning. Men läntagaren var skyldig
att inom sitt län sköta regeringen och underhålla en viss
krigsstyrka till konungens tjänst.[1]
I Bo Jonssons förläningar ingingo bl. a. så viktiga platser
som Stora Kopparberget samt Stockholms och Viborgs
slott. Själv byggde han också en mängd borgar och slott,
där han residerade som en självständig furste. Det mest
frejdade av dem är det stolta Mälarslott, som också bär
hans namn: Gripsholm. Hans jordförvärv kännetecknades av
en genomgående strävan att bilda storgods på strategiskt
välbelägna orter. Därigenom förvärvade han en
maktställning utan like. Bland sina trogna inom förläningarna
utdelade Bo Jonsson adelskap och frälserätt, alldeles som
om han varit landets konung; och gent emot Hansan drev
han utrikespolitik på egen hand. Hansestäderna hade sådan
respekt för honom, att de upprepade gånger föllo undan för
den mäktige svenskens vilja. Riksenheten var faktiskt
upplöst i vårt land.
Men fastän Bo Jonsson var Sveriges rikaste herre, blev
han dock aldrig nöjd. Nästan den första gång, han omtalas
i historien, är i samband med ett högst motbjudande bevis
på lians gränslösa förvärvsbegär: När hans första maka
under barnsnöd uppgivit andan, lät han öppna hennes kropp
och tog intyg av de närvarande, att barnet ännu levde.
Visserligen dog det strax därefter, men den korta stund,
dess livsgnista varat, var nog för att arvet efter den döda
skulle gå till barnet och från detta till den efterlevande
fadern. — Mången gång tvingade Bo Jonsson en fattig
bonde att avstå sin gård utan ett öres ersättning. Än tog
han som förevändning, att den olycklige ej förmått betala
skatt, än att han ej fullgjort sin krigstjänstskyldighet, än
att hans offer ej förmådde erlägga de böter, som —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
