Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band I
- 1. Sammanhängande kapitel
- Albrekt av Mecklenburg och Bo Jonsson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mot bakgrunden av all »Darius’» ynkedom framträder
hjälten »Alexanders» gestalt så mycket mera imponerande.
Han är, liksom i verkligheten, en överlägsen kraftnatur; och
hans svenske beundrare är frikostig med att ur egen fatabur
förhärliga honom. Men därjämte förser han sin hjälte med
vissa speciella drag, vilka måste bero på alldeles särskilda
motiv. När Alexander uppenbarar sig vid det persiska
hovet, sitta alla häpna,
»ty han var både liten och leder,
aldrig blid utan alltid vreder.
Han satt och teg vid kungens bord —
av honom fick ingen ut ett ord.»
»Bilden av den lille fule, hårde mannen, som sitter där
och tiger olycksbådande vid storkonungens bord, har
någonting fascinerande över sig», säger Blanck. Man kommer att
tänka på en scen i Egil Skallegrimssons saga: den isländske
kämpens skräckinjagande bistra min, där han sitter i konung
Ethelstens hall efter segern på Vinheden, som köpts med hans
broders liv.
Bilden av Alexander, sådan den i detalj utformats, är en
helt annan andas barn än det latinska originalets och
bryter fullständigt av mot dess stil. Man har, säger Blanck,
»ett bestämt intryck av att bearbetaren tecknar efter någon
levande modell, som han stått nära, en märklig personlighet,
hos vilken det yttre icke alls svarat mot själens krafter».
Här kommer man att tänka på Rosmans nyss citerade
antydan om något kroppsligt lyte, som på en gång besvärat
den märklige Bo Jonsson och stimulerat honom att till
gengäld visa sina själskrafters överlägsenhet. De grävningar,
som för några år sedan gjordes i Vadstena klosterkyrka med
ändamål att finna hans grift, kunde icke ge något säkert
resultat. Man kom ej längre än till en ganska svag
möjlighet, att en grav med tre skelett kan innesluta Bo
Jonssons kvarlevor. Alla tre individerna äro mycket småväxta;
och den, som under angiven förutsättning skulle vara Bo
Jonsson, har i livstiden ej blott haft en oansenlig kroppshydda
utan har också varit sned, sannolikt till följd av rachitis.
Fältet är här fritt för den individuella fantasin att
föreställa sig Sveriges mäktigaste jorddrott och storfinansiär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0203.html
