Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band I
- 1. Sammanhängande kapitel
- Drottning Margaretas politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drottning Margaretas politik.
Sid. 383-385.
Margareta satte danskar och tyskar till fogdar och befälhavare
på de viktigaste svenska slotten, men aldrig fick en svensk
någon sådan inkomstbringande och eftersökt post i Danmark.
Blott i de avlägsnaste svenska landskapen, inom de
minst betydande och minst inkomstbringande förläningarna
voro infödda läntagare i majoriteten. Gång på gång
avtvingade svenskarne henne ett löfte att lämna rikets slott
uteslutande åt infödda svenska män, men det stannade vid
löftena — sitt regeringssätts grundvalar ändrade hon icke.
Även till biskopsämbetena gav hon gärna danska män
företräde. De prästmän, som därvid motarbetade henne, blevo
föremål för hennes synnerliga onåd, såvida hon ej genom
materiella förmåner lyckades vinna dem för sina strävanden.
Och när det gällde att komma åt sådana motståndare,
var hon allt annat än nogräknad med medlen.[1]
[1] Ett motbjudande exempel därpå är historien med Linköpingskaniken
Lars, som tillika var kyrkoherde i Säby. Han blev av sina
sockenbor anklagad inför biskop Knut bl. a. för lägersmål med två
konkubiner, för att ha förfört ett av sina biktbarn, varit anledning
till en hel del tvister, som slutat med mandråp, och låtit flere personer
dö utan att undfå kyrkans sakrament. Efter hållen rannsakning dömde
biskopen den ovärdige prästmannen till avsättning från bägge sina
ämbeten och dessutom till dryg plikt. Den avsatte veklagar själv i ett
bevarat aktstycke, att han till biskopen överlämnat, som det heter, »mitt skrin
och det däruti är: så gott som hundrade mark, dessutom åtta ston och en
fåle, fyra dragoxar och all min får, alla mina gamla svin, min stora
blacka gångare, så mycket malt, råg och mjöl jag äger och allt mitt
fläsk samt två de bästa bolstrar och huvudkuddar och därtill allt det
han förtärde i och utom prästgården, den tid han for och mödade sig
med (tog befattning med undersökningen av) de saker, som före
voro emellan socknen i Säby och mig».
Ett glädjande faktum mitt i allt eländet är det att se, hur kraftigt
både Säby församling och biskopen grepo in. Det tyder ju ändå, som
kyrkohistorikern Brilioth framhåller, på att Lars i Säby ingalunda
varit typisk för den tidens präster.
Men nu kommer historiens fortsättning: Lars och hans vänner
lyckades intressera Margareta för den avsatte. Förklaringen var
uppenbarligen den, att drottningen gärna ville komma åt Linköpingsbispen,
som var den förnämste ledaren för oppositionen mot att hon drog
in utländska prelater i Sverige. Tacksamt begagnade hon därför
varje tillfälle att låta den stridbare biskopen känna hennes makt. Med
drottningens hjälp drog Lars sin sak inför påven, och Margareta hade
i den påvliga kurian vetat skaffa sig »talrika gynnare, vilka
förblindades genom hennes mutor», skriver den man, som förde biskop Knuts
talan vid påvestolen. Saken hotade att blåsas upp till sådana
dimensioner, att biskopen kunde riskera sitt ämbete.
Hur denna rätts- och maktsak till sist avvecklades, därom upplysa
ej akterna. Men den »kastar i alla fall», för att citera Brilioth, »ett
egendomligt ljus över förhållanden av allmännare intresse, än denna
prästerliga skandalhistoria i sig själv kan äga».
Man har all anledning att misstänka, det Linköpingsbiskopen ej
hörde till dem, som sörjde, när den kraftfulla drottningen år 1412 för
alltid nedlade spiran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0205.html
