Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Drottning Margaretas politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Näppeligen torde det finnas något nordiskt aktstycke, soin
varit föremål för en så grundlig urkundsforskning och så
mycken diskussion mellan de yppersta fackmän som
unionsbrevet i Kalmar. Alltifrån slutet av 1800-talet gällde det inom
den historiska vetenskapen som vedertaget faktum, att det
bevarade unionsbrevet icke varit någon lagligt förbindande
urkund utan blott har karaktären av ett koncept, som aldrig
fått formen av rättsligt bindande dokument. Flere fakta
tyda därpå. Aktstycket är nämligen icke skrivet på
pergament utan blott på papper, det har undertecknats blott av
17 bland de 67 vid kröningen närvarande stormännen från de
tre rikena, och av dessa 17 ha endast 10 satt sina sigill under.
Samtliga dessa tio äro danskar och svenskar, ingen
norrman. Sigillen ha tryckts direkt på papperet, ehuru det i
själva texten står, att brevets undertecknare »låtit hänga
sina insegel vid detta brev». Gängse sed var nämligen, att
sigillen fästes med lädersnören vid pergamentsurkunderna.
Intrycket av koncept förstärkes ytterligare av felskrivningar,
raderingar och rättelser i unionsbrevets text. I aktstycket
heter det, att sex exemplar därav skulle utskrivas
på pergament och beseglas med konungens, drottningens
samt de tre rikenas råds och köpstäders sigill. Dessa
pergamentsurkunder ha aldrig blivit utskrivna. Margareta lät
konceptet ligga utan att någonsin uppsätta och utfärda det
i dokumentariskt skick och laga ordning.
Man har ansett, att detta berodde på att aktstycket
innehöll punkter, vilka icke kunna ha tilltalat henne. De stå
nämligen i strid mot vad man känner till om unionsdrottningens
politik för övrigt. Säkerligen önskade hon att få det
förenade Norden förvandlat till ett arvrike, men stormännen
ville ej gå henne till mötes längre än i så måtto, att de läto binda
sin valrätt vid den senaste konungens söner. En annan
bestämmelse, som ej kunde falla henne i smaken, var den, att
varje rike skulle behållas vid sina lagar. Det var ju ett försök
att hindra henne från att styra Sverige med danska fogdar
och ståthållare, ty Sveriges landslag innehöll uttryckligen,
att konungen skulle styra riket med infödda män. Under
sådana förhållanden har Margareta föredragit att låta
unionen sakna rättslig grundval framför att få den juridiskt
fastslagen i en form, som skulle hämma hennes rörelsefrihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
