Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Drottning Margaretas politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kalmar på samma sätt, som man gjorde under medeltiden:
såsom uttryck för en rättsligt bindande norm för de förenade
tre skandinaviska rikenas inbördes förhållande. Innan man
skred till besegling av unionsbrevet, hade nämligen
»unionens evärdlighet muntligen beslutats på
Kalmarmötet och där besvurits i så högtidliga former, att detta
brev i samtidens ögon från första stund framstod som en
rättshandling utan att behöva taga urkundens gestalt».
Detta påstående grundar Carlsson i främsta rummet på en
utsago av några danska rådsherrar, som deltogo i ett nytt
unionsmöte i Kalmar 1436. Och han styrker genom en rad
exempel sin sats, att edsavläggelse var en på den
tiden vanlig officiell form för beslut. Däri kan åtminstone en del
av förklaringen ligga till »att man i Kalmar ej fäste någon
större vikt vid unionsbrevets utfärdande på pergament och
fulltaliga besegling». På denna punkt har Carlsson stödet
av sådana auktoriteter som Kristian Erslev och Harald
Hjärne. Själva unionsbrevet är, sett ur dessa synpunkter,
att betrakta mindre som ett koncept till en
unionsurkund än som ett intyg, en vittnesakt av framstående
män om innehållet i ett muntligen fattat beslut. Det
ärevördiga gamla namnet Kalmarunionen på föreningen mellan
de tre nordiska rikena bör därför — anser Carlsson — åter
komma till heders. Detta namn förtjänar en sådan
upprättelse, därför att unionsavtalet i Kalmar faktiskt
»åstadkom den genomgripande förändring i Nordens statsskick,
som var dess syfte».
Här ha nu två vetenskapsmän, bägge synnerligen
framstående, samtidigt undersökt samma skarpt begränsade
forskningsområde. Samma källor ha stått dem bägge till
buds. Men det metodiska tillvägagångssättet är i bägge
fallen så gott som genomgående fullkomligt olika. Och
resultaten ha blivit direkt motsatta varandra!
Situationen har ej blivit mindre invecklad, därigenom att
en tredje forskare uppträtt på arenan. Han har i språkligt
hänseende väsentligen ställt sig på Carlssons sida men i
frågan om unionsavtalets rättsgiltighet på Weibulls. Dock
grundar han denna ståndpunkt på en bevisföring, som i de
väsentligaste punkterna motsäger Weibulls egen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
