Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Bör Arboga möte 1435 betraktas som vår första riksdag? - Engelbrekts minne hålles heligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
praxis var fastslagen i konungabalken av Magnus Erikssons
landslag, enligt vilken troninnehavaren skulle utses å Mora
ting av lagmannen jämte tolv »vittre och snälle män» från
varje landskap. I själva verket sammankommo dock dessa
riksmöten även på andra orter. Det är i dem, som man
har att se riksdagens ursprung. Hela medeltiden igenom
samlades riksdagen också endast vid de tillfällen, då ingen
konung fanns eller kungamakten ej fungerade. Under dylika
förhållanden inkallades ständerna för att välja tronföljare.
En intressant fråga i detta sammanhang är den: Varpå
kan det ha berott, att just Bergslagen gick i spetsen
vid detta och senare stora politiska avgöranden i vår historia?
Säkerligen därpå, att bergsmännen genom sin verksamhet
fått en allsidigare överblick över det samhälleliga livet än
någon annan korporation bland folkets bredare lager. De
kände ej blott i grund bergsbruket och annan industriell
verksamhet — de kommo också i ständig beröring med såväl
jordbruket som med handeln och på den vägen även med frågor
rörande vårt lands utrikespolitiska ställning. Därtill kom, att
inom Bergslagen en stark kommunal självstyrelse utvecklat
sig. Och liksom Englands folk tidigt kunde skaffa sig en
kraftig riksförsamling i sitt parlament, tack vare den folkliga
självstyrelsen inom land- och stadskommuner, det berömda
engelska »selvgovernment», så föreligga vid denna tid
liknande förhållanden även i vårt land bland borgerskap och
framför allt bergsmän. Vanan vid att i hembygden taga
befattning med allmänna ärenden rörande en hel bergslag »gav
Sveriges bergsmän», som Tunberg säger, »ansvarskänsla,
mod och tillförsikt att ställa sina krafter i riksarbetets tjänst».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
