- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
202

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Engelbrekts minne hålles heligt - Motsatta omdömen om Karl Knutsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de, som vallfärdade till hans sista vilorum i Örebro
stadskyrka.[1]

Ett uttryck för Engelbrektskulten är ock den dikt, som
ägnades hans minne av en varmhjärtad samtida skald,
biskop Tomas
i Strängnäs, vilken gripits av beundran för
frihetshjälten.[2]

Engelbrektsvisan slutar med den högstämda Frihetsvisan,
såsom den i senare tid blivit kallad, vars första
strof blivit en svensk nationalsång.

Motsatta omdömen om Karl Knutsson.



Den i bd I sid. 400 relaterade ordväxlingen mellan
Erik Puke och Karl Knutsson är återgiven efter

[1] I Vadstenaklostrets minnesbok läsas följande år 1434 påbörjade
anteckningar om Engelbrekts resning: »Samma år begynte en
sammangaddning av bönder, som kallas dalkarlar, att kämpa mot
konungens fogdar. Först angrepo de ståthållaren i Västerås, Jo. Eriksson.
Slutligen drevo de honom utom landets gränser och fråntogo honom
hans ägodelar. Därefter intogo de Örebro slott, Nyköping, Stegeborg,
Ringstaholm och Rönö. Slotten av trä brände de och kastade sig
över konungens gods på alla orter i Sverige. Deras anförare eller
förste var en vid namn Engelbrikt, som innehade makten i trenne
år och därefter dödades av en adelsman Magnus Benktsson, son till
herr Benedikt Stensson. Men nu, såsom det säges, beryktas han
genom många underverk i Örebro kyrka, där han är begraven.»

Om Engelbrekts anseende för helighet vittnar en anteckning i
Stockholms stads tänkeböcker för år 1487. Den handlar om en
smedsven, som av våda skjutit ihjäl en sadelmakare med sin lodbössa.
Han dömdes av stadens fogde och råd till att utbetala skadestånd till
den dödades arvingar och för övrigt sona sitt brott genom att »gå
pilgrimsresa till Vadstena, Örebro, Svinnegarn och Uppsala».


[2] Biskop Tomas skrev sin Engelbrektsvisa i samband med 1440 års
händelser eller kanske året förut, när det var fara för att Erik skulle
återfå Sveriges krona. Då skalden nu ville elda Sveriges folk till att
värna sina fäders jord och sin lagbundna frihet emot förtryckare,
åsyftade han nog faran för träldom såväl under konungar av samma
typ som Erik av Pommern som ock under maktlystna stormän. Den
politiska visan spelade pä denna tid samma roll som flygblad och
tidningar i vår. »Den nya svenska fosterlandskänslans äldsta litterära
urkund» har alltså icke, såsom man tidigare trott, diktats under det
omedelbara
intrycket av mordet på den store frihetshjälten.
Detta bevisas särskilt därigenom, att den innehåller ett aktuellt
politiskt slagord frän 1139 om »Danabroka» (Dannebrogen).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free