Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Drag ur medeltida stadsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondånger och dagen-efter-stämning anhöll klockaren själv
inför rätten, att ifall han dädanefter gjorde nattaboller, så
skulle han mista ämbetet.»[1]
Dylika nattsvärmare skulle hållas efter av stadens »vård»,
d. v. s. de tolv borgare, som nattetid skulle vaka över
säkerheten i samhället. Det kunde emellertid vara riskabelt nog
att gå vård, om man inte var begåvad med ett större mått
av kroppskrafter. Visserligen blev man utrustad med sköld
och hatt och fullt beväpnad, men icke förty hände sig
exempelvis en natt anno 1475, att några kallgjutardrängar kastade
sten på dem som gingo vakt, drogo en av dem in i kallgjutarens
port, togo ifrån honom armborstet och långkniven och
bearbetade honom med brödspadar och stänger.
Till sist några bidrag till de medeltida tidsbilderna ur
Jönköpings stads tänkeböcker.
Om nästan rörande enkla förhållanden i den blivande hovrättsstaden
vittnar en av de första anteckningarna — den är från 1473 och lyder
sålunda: »Jeppe Överson [dömdes till] 4 mark[s böter] för det han slog
Ingegerd Björns. Dem fick Jon Arvidsson grytgjutare för timmer
till den blivande bron.» Här är tydligtvis fråga om ett pågående
brobygge för stadens räkning, och medlen därtill får man ta var man kan
få. Jeppe Översons förseelse kom alltså väl till pass för Jönköpings
kommunikationer.
Några i sitt slag intressanta rättsfall må ytterligare anföras. År
1465 dömdes en man till 10 marks böter »för det han var med om att
hugga ena handen av en annan». Men även »den handlöse mannen»
fick plikta »för det han förlikte sig utan lov med dem, som hans hand
höggo av». Han borde ha låtit saken gå till domstol. — År 1490 blev
en kvinna för stöld av tre pärlknappar dömd att hudstrykas, men för
»alla dannemännens förböns skull» slapp hon mista öronen. I stället
»skulle hon tjäna vid berget för öronen», d. v. s. förvisas på gruvarbete.
En ovanlig tur hade Peter i Marebo, som år 1526 blev överbevisad
om att ha stulit 8 alnar grå vadmal och 38 alnar lärft men slapp undan
med 30 marks böter, »därför att här var ingen mästerman, som honom
skulle rätta».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
