Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Gamla lapska offerplatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lapparnes förhistoria och sålunda vidgat de kunskaper om
detta folks öden, som de sparsamma historiska källorna i
förening med språkforskningen ge, samt de inblickar i detta
folks liv, som vi ha etnografer och religionshistoriker att
tacka för.
Vad som först bragte klarhet över den arkeologiska frågan,
var utgrävningen av en gammal lapsk offerplats på norra
stranden av sjön Rautasjaure, ett par mil söder om Torne
träsk. Mitt i en stenmassa, som rasat ned från fjället
därovanför, ha offren förrättats under den utskjutande delen av
ett väldigt block. Det första spadtag, utgrävarne här gjorde,
förde med sig ett engelskt mynt, präglat av Knut den store.
Sedan kommo över 500 föremål i dagen: pilspetsar av järn
och smycken av flere slag samt nordiska, angelsaxiska,
nederländska och tyska mynt, allesammans genomborrade
för att kunna hängas upp på någon avgudabild på platsen.
Samtliga dessa föremål är det möjligt att datera till tiden
omkring 1000—1200 e. Kr. Hur mycket av fynden som
är av rent lapskt ursprung, är svårt att avgöra. Dit hör
givetvis bl. a. en grovt tillskuren hammare av horn,
påminnande om senare tiders spåtrummehammare. Smyckena
bära genomgående en östbaltisk eller rysk prägel.
Detta fynd spred ett välbehövligt ljus över liknande
fornsaker från ungefär samma tidrymd, vilka i dubbelt så
stort antal hittats i slutet av 1800-talet vid Gråträsk, tio
mil väster om Piteå. Prydnadsföremålen väckte på den
tiden ett stort intresse genom sin ovanligt stora formrikedom
och sin främmande, österländska karaktär. Sedan ha flere
gamla offerplatser i Lule lappmark grävts ut med liknande
resultat. Egendomligt är, att de daterbara fynden utvisa,
att offergåvorna överallt upphört på 1200-talet. Beror detta
månne på att befolkningen av svensk stam här långt uppe i
Norden kristnades vid den tiden, och att birkarlarne måhända
då förstört lapparnes gamla offerplatser, så att samefolket
i hemlighet måst söka sig nya? Den frågan och många andra,
som höra samman med offerplatserna, bida alltjämt sitt
svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
