Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band II
- 1. Sammanhängande kapitel
- Sören Norby och Kristina Gyllenstierna
- Avlatshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom vissa förbindelser med de upproriska. Efter upprorets
misslyckande kom det emellertid till en stor uppgörelse mellan
henne och Gustav Vasa; och från den stunden hade fru
Kristina för alltid begravt sina drömmar om att få se sin son
bära Sveriges krona. Hon förblev Gustav Vasa trogen, ja
blev en nitisk anhängare av honom. År 1527 ingick hon i
enlighet med konungens önskan äktenskap med hans kusin
Johan Turesson av ätten Tre Rosor.
Avlatshandeln.
Sid. 47 st. 2.
Till Wittenberg kom år 1517 en s. k. avlatskrämare. För att
skaffa pengar brukade påvarne utsända personer, som sålde
brev, i vilka påven för Kristi och helgonens förtjänsters skull
lovade köparen avlat. Avlat hade endast påven rätt att ge.
Därmed menades, att han efterskänkte de timliga straff,
som syndaren hade att genomgå, sedan han ångrat sina
synder och biktat dem inför en präst eller munk. I och med
ångern och bikten hade prästen å Guds vägnar frisagt
syndaren från de eviga syndastraffen. Sedan var det, som
sagt, de timliga straffen, som återstodo. Dem
kunde endast påven efterskänka; och som villkor därför satte
han, att syndaren skulle utföra vissa botövningar eller vissa
goda gärningar, såsom att skänka allmosor åt de fattiga
eller deltaga i korståg mot de otrogna. En annan sådan
god gärning var att ge en penningsumma till påven. När
denna erlagts, fick den ångerfulle syndaren ett avlatsbrev
som bevis på att hans timliga syndaskuld nu var utplånad.
Under förutsättning av att dessa pengar av påven
användes till hjälp åt de fattiga eller till något annat fromt
ändamål, såsom ursprungligen var meningen, fingo de ju karaktären
av en allmosa, alltså en verkligt god gärning. Men i händerna
på en del världsligt sinnade påvar gingo avlatspengarna i
stor utsträckning till mycket jordiska ändamål. De
användes för politiska syften, till konstsamlingar, till sybaritisk
vällevnad, och avlatshandeln fick för dylika innehavare av
S:t Petri stol alltmer karaktären av en vanlig penningaffär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0285.html
