- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
277

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Vandalism i reformationens spår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Linköping magister Nikolaus till vårt kapellhus med många klerker
och höll kyrkomöte i många tillkallades åhöro, utan att vi
förut visste något, med många stympningar såsom av
mässoffret, vattenvigning, bikten, kåpan och dräkten och mycket
annat, och omintetgjorde gudstjänsten.... Bed för oss!
Varde hans dagar få och hans biskopsämbete tage en annan!»

För år 1545 finns i klostrets minnesbok blott en enda
anteckning: »Nedrevo för oss stadsborna ’allan klosters vall’
på södra sidan, som synes.» Med dessa vemodsfyllda rader
slutar detta ovärderliga vittnesbörd om det liv, som rört sig
inom den stilla värld för sig, som den stora sierskan från
Norden en gång skapat.

Ännu länge efter det den lutherska psalmsången börjat
brusa i de små landskyrkorna på Östgötaslätten, hördes dock
alltjämt från den ståtliga klosterkyrkan, ehuru svagare och
svagare, buren av allt färre och bräckligare röster, de sköna
orden ur Birgittahymnen Rosa rörans:

»Rosa rörans bonitatem,
stella stillans claritatem,
Birgitta, vas gratiæ,
rora cœli pietatem,
stilla vitæ puritatem
in vallem miseriæ!

Ljuva ros, som vällukt sprider,
stjärna klar i mörka tider,
o Birgitta, moder kär,
gjut mot jordelivets smärta
himlens renhet i vårt hjärta,
som vår själ mot ljuset bär!»


Men år 1595 förstummades sången i Vadstena kloster för
alltid. Birgittas stiftelse upphörde.[1] Ej hade de kunnat ana
detta, de furstar och väldige, som i klostrets glansdagar
föreskrivit, att regelbundna mässor skulle sjungas för dem och
deras efterkommande, samt att av deras donationer medel
skulle tagas till tunga vaxljus, som var dag skulle brinna över
deras altare »evärdeliga allt intill domedag».

Alltsedan århundradets mitt var det ej längre Sankta
Birgittas kloster utan kung Göstas stolta slott med vallar och



[1] Bd II: 431—432 (415—416).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free