- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
295

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Nordiska sjuårskriget. Erik XIV:s militära egenskaper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den danska, vars kärna utgjordes av krigsvana tyska
landsknektar. De svenska trupperna utgjordes nämligen
övervägande av allmogeuppbåd, avsett för hemortens försvar. Men
Erik XIV omskapade detta lantvärn till anfallsdugligt
infanteri. Både organisation, taktik och beväpning förbättrade
han. Särskilt ökade han eldvapnens antal. Blott ett mindre
antal soldater voro numera beväpnade med stålbågar.
Alltjämt var dock piken huvudvapnet, och närmast därefter
i betydelse kom värjan. Musköten var ännu otymplig att
handskas med[1] och gjorde därför jämförelsevis ringa verkan.
Vid försvar hade den väl sitt stora värde, men till anfall var
piken vida effektivare. Erik föregick också själv sina
officerare i att anordna och leda militära övningar. — Flottan
utvecklade han i så hög grad, att den blev överlägsen den
danska.

Erik hade drivit för sin tids förhållanden grundliga studier
i krigskonsten; och moderna krigshistorici anse, att han som
teoretisk taktiker stod före sin tid, ja bör betraktas som en
föregångsman till Gustav II Adolf. Men Eriks förmåga att
praktiskt tillämpa sina insikter i härförarkonst stod ej i
jämnhöjd med hans teoretiska begåvning och kunskaper.
Hans militära förtjänster ligga egentligen på det
organisatoriska området. Bl. a. bröt Erik med den gängse
uppställningen av infanteriet i väldiga fyrkanter på upptill 6,000
man och uppdelade denna otympliga slaglinje i mindre,
lättrörligare avdelningar.

Till härförare dugde Erik dock ej. Organisera och sätta fart
i krigsföretagen kunde han. Planlägga en krigsoperation kunde
han också, men utförandet lämnade han åt andra.
Energi får man ej frånkänna honom, men den var orolig
och fladdrande — här brast det i den viljans och karaktärens
fasthet, som kräves för att kunna föra ett stort företag till
slut. Eriks nervösa oro tar sig uttryck i ett ständigt ombyte
av krigsskådeplats. Än riktar han anfallet mot Norge, än
mot Blekinge, än mot skilda punkter på västkusten utan att
någonstädes sätta in en riktigt samlad kraft. Ett av hans
stora fel var, som en krigshistoriker framhållit, att han i sin



[1] Jfr bd II: 295 (287).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/10/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free