Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Nordiska sjuårskriget. Erik XIV:s militära egenskaper - Eriks mening med Ronnebys förstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nervösa iver ville utföra samtidigt, vad som bort ske
efter vartannat.
Med hänsyn till Eriks brister som befälhavare var det en
dubbelt kännbar olycka för vårt land, att det icke bland
rikets stormän fanns någon mera framstående härförare.
Nästan samtliga de frälsemän, ur vilkas krets officerarne
måste tagas, voro efterblivna i fråga om krigserfarenhet och
saknade all teoretisk militär utbildning. Erik uttalar
ständigt sitt missnöje med sina närmaste underbefälhavare. En
var för mycket »benägen till vällust och goda dagar», en
annan »för simpel och icke nog hård och allvarsam», en tredje
fick av konungen det vitsordet, att han »hellre ville vara
hemma än något väsentligt uträtta mot fienden» o. s. v.
Liksom alla nydanare fick Erik röna motstånd av gammal
inrotad slentrian, som betraktar alla nyheter med misstänksamma
ögon. Men när det gällde att bryta med vad som var
»gammalt och fornt», saknade Erik tyvärr den
personlighetens pondus, som hans fader i så rikt mått ägt. Saknaden
av personligt mod måste ju redan den vara tillräcklig att
förstöra hans anseende. Och sin auktoritet fördärvade han
ytterligare genom en närgången misstänksamhet, som tog
sig uttryck i att han alldeles för mycket lade sig i detaljer.
Ve den befälhavare, som för fiendens skull eller andra hinder
ej kunde följa alla de omständliga instruktioner, konungen
gjort upp i förväg! Han överöstes med klander, han blev
misstänkt för förräderi och allt ont uppsåt. Och så hade
Erik den älskliga vanan att i brev till krigsfolket klandra
överbefälhavarens åtgärder. Ej att undra på att konungen
sedan fick anledning att beskylla soldaterna i sin tur för
förräderi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
