- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
298

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Eriks mening med Ronnebys förstöring - Slaget vid Axtorna och Daniel Rantzaus stora härjningståg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beröva danskarne möjligheten att begagna de utsugna
områdena som operationsbas. Av samma skäl förhärjade
danskarne både Småland och det bördiga Västergötland, det
senare så grundligt, att de svenska krigsoperationerna västerut
för framtiden förlamades.

Slaget vid Axtorna och Daniel Rantzaus stora
härjningståg.

Sid. 299—300 (292).



De danska trupperna leddes, i motsats till de svenska, av en
verklig härförare, den tappre Daniel Rantzau, som fått
sin militära utbildning i de kejserliga arméerna. Han besegrade
år 1565 vid byn Axtorna, tre mil nordost om
Falkenberg, en till antalet överlägsen svensk här. I denna batalj,
som var det enda verkliga fältslaget under sjuåriga kriget,
fick Eriks moderna, lättrörliga taktik sitt elddop. Det
svenska infanteriet motsvarade ock till fullo konungens
förväntningar. I första anloppet bröt det sönder de tyska
landsknektarnes tunga fyrkanter, och Rantzau var beredd på det
värsta. Men till hans lycka var det svenska rytteriet
ej vuxet sin uppgift. Det råkade snart i oordning, greps av
panik och flydde. En bidragande orsak till att det svenska
infanteriets seger blev resultatlös låg däri, att det trånga
utrymmet ej tillät den svenske överbefälhavaren att göra
bruk av sin överlägsenhet i antal. Men så saknade han också
Rantzaus järnvilja och förmåga att hålla ihop det hela. Den
blodiga kampen slutade därför med danskarnes seger. Men den
hade kostat dem så mycket folk, att Rantzau ej kunde
fullfölja sin framgång utan måste draga sig tillbaka och gå i
vinterkvarter i Skåne.

Nästa år härjade Rantzau Västergötland och brände
städer och gårdar. Och år 1567 lyckades han tränga ända in i
den rika Östgötabygden och utplundra den. Förklaringen
till att han ej mötte något egentligt motstånd ligger nog
huvudsakligen i Eriks sinnessjukdom,[1] som berövade



[1] Bd II: 312 (306).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/10/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free