- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
313

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Gamle kung Göstas arvtagare - En hemindustri med anor från Karl IX:s dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mässingstråd. Han kallade hit vapensmeder ävensom annat
»ämbetsfolk» och gav dem fria tomter, frihet från utskrivning
samt andra förmåner. Både som hertig och som konung
höll han ofta hov på stadens slott. Hur ofta har han ej i
sina almanackor skrivit, att den och den dagen »drog ia till
Eskelstune»!

En hemindustri med anor från Karl IX:s dagar.



I västra Smålands bergs- och skogstrakter, en mil nordost
om Gislaved, ligger Gnosjö socken. Terrängen är äkta
småländsk med branta backar och djupa dalar. Mellan bergen
och myrarna ligga smala tegar, som i och för sig ej skulle
räcka till för att föda en tredjedel av socknens befolkning.
Men Gnosjöborna ha sedan gammalt varit ett påhittigt släkte,
som funnit på utvägar att skaffa sig uppehälle ändå. Hellre
än att överge den fäderneärvda torvan ha de stannat kvar,
kämpat en seg kamp med nöden — och segrat. Deras hjälpmedel
i den kampen ha varit järnmalmen i deras sjöar och
vattenkraften i deras bäckar.

Länge hade Gnosjöborna hållit på att smida sjömalmsjärnet
till redskap och vapen, då en smed i socknen fick den idén
att försöka använda det till något, som skulle löna sig ändå
bättre. Så segt som detta slags järn var, borde det bli ett
utmärkt råämne att göra ståltråd av. Sitt första experiment
gjorde uppfinnaren med en lång spik, som han småningom
lyckades tänja ut till järntråd genom att med hjälp av en
tång pressa den igenom ett koniskt hål i en stålskiva.

Men detta var bara början. Efter mycket experimenterande
kom man därhän att med hästkraft draga ut långa, smala
järntenar till grov järntråd. Detta slags tråddrageri liknade
ett tröskverk (Se bilden!). Tråden passerade här genom en
stålskiva med flere koniska hål, från större till allt mindre,
så att den för varje dragning blev smalare och längre. För
att tråden skulle glida lättare, smorde tråddragaren den med
en fläskbit, som han höll i ena handen.

Järntrådsdragningen med hästvandring gav emellertid som
slutresultat en jämförelsevis grov tråd. Ville man ha finare
ståltråd, så var det säkrast att använda handkraft, ty annars
kunde tråden lätt springa av. Men ytterst mödosamt var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/10/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free