Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band II
- 1. Sammanhängande kapitel
- En hemindustri med anor från Karl IX:s dagar
- Finnarne i mellersta Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småartiklar. De personer, som ej passade för arbetet hemma,
drogo land och rike omkring med ståltråd, siktdukar och
andra alster av Gnosjöbornas arbetsflit.
I vår tid har hemindustrin i Gnosjö växt ut till
storindustri. Men vilken imponerande fond av äkta småländsk
seghet, fyndighet och viljekraft ligger ej bakom uppkomsten
och utvecklingen av denna äktsvenska industri!
Finnarne i mellersta Sverige.
Sid. 491—492, 494 (471).
I allmänhet var det icke med blida känslor, som man på
Karl IX:s tid i byarna nere vid älvarna fick höra
hemvändande fäbodjäntor och jägare berätta om det främmande
folket, som slagit sig ned däruppe i skogarna, traskade
omkring där i näverskor och buro näverkont på ryggen.
Då regeringen lockade hit finnarne, var ju avsikten, att de
skulle bli bofasta nybyggare och betala skatt till kronan.
Men många finnar föredrogo att föra ett kringströvande liv.
De flyttade, allteftersom en trakt blev avjagad, och sörjde
för det nödtorftigaste brödbehovet genom svedjande. Det
var en rovdrift av värsta slag, som dessa »lösfinnar» bedrevo.
Allt högljuddare blev den bofasta befolkningens klagan[1],
och år 1641 fingo landshövdingarne i Bergslagen och
annorstädes befallning av regeringen att bränna dylika lösfinnars
kojor och pörten samt lägga beslag på deras svedjor, så att
de skulle nödgas ge sig hem till sitt land igen.
Nu blev det synd om de finnar, som ej skaffat sig egen gård
och grund och betalade skatt för sig. De klagade, att de
voro fågelfria, så att envar kunde saklöst skjuta ned dem.
I Värmlands bergslag uppstodo på sina ställen blodiga
sammandrabbningar mellan svenskar och lösfinnar, varom
sägnerna än i dag ha mycket att förtälja. Mer än en gång
hände det, att svenskar utan vidare slogo ihjäl finnar, som de
träffade på. Men ingalunda var det alltid den svenska
befolkningen, som avgick med segern; ty finnens lodbössa var
[1] Bd II: 491—492 (471).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0328.html
