- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
320

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Skuggsidor i livet på 1500-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minskade ej heller törsten. Om saltets enastående betydelse i
äldre tiders hushållning vittnar det förhållandet, att dess
värde utgjorde en fjärdedel av den svenska importen, alltså
proportionsvis många gånger så mycket som i vår tid.

De bullrande dryckeslagen hade många människoliv på sitt
skuldkonto. Den kris, som vårt land genomgick under
1500-talets sista årtionden, verkade också upplösande på alla
samhällsband. När man t. ex. läser Nya Lödöses tänkeböcker från
denna tid, får man skrämmande intryck av förvildning och
förakt för lag och rätt. Ofta hände det, att borgmästare och
rådmän av menige man »överföllos med en ganska ond och
bespottelig mund» eller föraktfullt »duades», smädades och hotades.
Ja det kunde inträffa, att folk »ryckte och stötte» borgmästaren
i armen eller t. o. m. »slog honom blå ögon». De flesta mål vid
stadens rådstuga gällde misshandel och dråp. Man brukade
börja med ordväxling och gå över till vilda slagsmål, som
ofta slutade med att deltagarne blevo liggande på valplatsen.
Böter för »såramål» och »pust» utgjorde säkerligen en av
stadens mest betydande inkomstposter. Men ej blott dylika
grövre brott utan även förfalskningar, särskilt
myntförfalskningar, förekommo ofta.

Vaktmanskapet, som skulle svara för ordningen i staden,
särskilt nattetid, lämnade mycket övrigt att önska. Än
försvunno väktarne spårlöst från sin tjänst, än fyllde de sig
med öl, tills de ej kunde skilja på vän och fiende utan kastade
spjut mot fredliga borgares dörrar eller trängde in i deras
hus och skymfade de innevarande. Ej utan skäl fingo de
det vitsordet, att de »gingo vakt som tjuvar och förrädare».
När det däremot gällde bråkstakar, kunde det hända, att
väktarne visade sig betydligt saktmodigare. Då t. ex. en
samhällsvådlig individ roade sig med att gång på gång skjuta
genom fönstret till en guldsmeds hus, bådo ordningens
upprätthållare honom bara helt stillsamt »att låta bliva sådan
skjutning om natten». Och när bråkmakaren svarade med
glåpord och hot att »låta två lod löpa gönom dem», lät man
vid saken bero.

Uppsala universitets äldsta kända statuter — från år 1606
— avspegla råheten i ungdomens seder i sådana
straffbestämmelser som följande. Den student, som med svärd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/10/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free