Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 3. Smärre tillägg - 4. Nya litteraturförteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till hemlivet i den trakten. Att så verkligen var förhållandet, kunde
de resande snart förvissa sig om, ty när de slogo sig ned vid bordet,
delade småttingarne på golvet sin gröt med två ormar, som kröpo
fram och åto ur samma sked som barnen.
Denna reseskildring bestyrker en beskrivning hos Olaus Magnus
på hur tomtormarna brukade sova hos de små i vaggan, matas med
ko- eller fårmjölk och betraktas som husets penater. Här levde ännu
en gammal hednisk kult kvar i obygderna. I Slätthögs socken, ett par
mil nordväst om Växjö, fanns ännu långt fram på 1800-talet en man, som
hade för vana att sätta fram gröt och mjölk åt tomtormarna i huset, och
på en annan gård i socknen brukade snokarna komma fram och dricka
mjölk tillsammans med barnen. En kvinna, som en gång kom in vid
ett sådant tillfälle, såg barnet slå till ormen på huvudet med skeden,
sägande: »Du kvadde[1], du äter ingen soppa.» På en tredje gård hade
snokarna vant sig vid att krypa upp i sängen vid ugnen till gubben och
gumman. I andra Värendssocknar hade man tomtormar i fähuset och
satte varje kväll fram mjölk åt dem, därför att de ansågos medföra
lycka åt boskapen. Slutligen kan nämnas, att i Hälsingland snoken
ända in i vår tid kallats lyckoorm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
