Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band III
- 1. Sammanhängande kapitel
- Från Gustav II Adolfs barndom och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Starka intryck mottog ynglingen även av Nordens fornhistoria,
och stolt kände han sig över att vara av »de gamla
göters» stam och sålunda tillhöra ett folk, »som underlagt sig
nästan hela världen och många hundrade år regerat». Men
när man tänker på vilka svårigheter som på alla håll och kanter
väntade den blivande konungen, förstår man så väl, vad som
rörde sig inom honom redan i gosseåren vid ett tillfälle, då
han anträffades bittert gråtande — det är Johan Skytte, som
berättar. På tillfrågan, hur det var fatt, svarade den annars
så käcke lille prinsen under snyftningar, att han ängslades för
rikets nöd och kände sig så olycklig, när han tänkte på vad
som väntade honom vid faderns död.
*
I ynglingaåren blev den varmblodige fursten mycket
mottaglig för intryck av kvinnlig fägring. Hovmarskalken Otto
Mörner berättar, att när prinsen var 15—16 år, var det ej
längre så lätt att hålla honom till studier, därför att han
längtade från boken till jakt och krigsövningar och de unga
hovdamernas sällskap. Vid nitton års ålder blev han allvarligt
förälskad i den sköna Ebba Brahe, men Gustav Adolfs stränga
mor ställde sig hindrande i vägen för hans lycka. Obevekligt
sade hon nej till konungens och hans vänners alla försök att
övertala henne till att låta de unga tu få varandra. Men det
var först sedan allt hopp därom var ute och sedan Jakob De
la Gardie anhållit om Ebba Brahes hand och rönt ett välvilligt
mottagande av hennes fader, som Gustav Adolf sökte
förströelse i sällskapet med Margareta Slöts.[1]
[1] Gustav Adolf drog försorg om att hans son med Margareta Slots
fick en god uppfostran, och i sitt testamente ställde han honom under
Axel Oxenstiernas ledning. Men konungens dotter, drottning Kristina,
som utnämnde sin halvbror till greve av Vasaborg och riksråd,
misstrodde honom i hemlighet. Han var en käck krigsman, men det var
inte lätt att dra jämnt med honom, ty han hade ärvt mycket av
Vasarnes häftighet, och denna egenskap förbättrades inte genom hans
skrytsamhet och grälsjuka. Gustav av Vasaborg lämnade därför till sist
Sverige och bosatte sig i Tyskland, där han fått ansenliga gods i
förläning.
I sitt äktenskap med en furstinna av Wied hade greven av Vasaborg
sonen Gustav Adolf och en dotter. Gustav Adolf av Vasaborg förlorade
genom Karl XI:s reduktion hela sin stora förmögenhet. Han slutade
år 1732 sina dagar som överste i holländsk tjänst. Han hade två söner.
Den ene tjänstgjorde först i preussiska armén men kom sedermera
över till Sverige och blev chef för Skaraborgs regemente. Den andre
dog i armod i Tyskland år 1754. Med honom utslocknade ätten
Vasaborg — och därmed även den frejdade Vasaätten — på svärdssidan.
Gustav Adolf av Vasaborg hade emellertid även två döttrar. Den ena
av dem levde på sin ålderdom i djupaste fattigdom i byn Huntlosen i
Oldenburg, i närheten av hennes fäderneslott, då Gustav III år 1777
fick kännedom om hennes belägenhet. Han skänkte då till Gustav
Adolfs 81-åriga sonsonsdotter en växel på 500 dukater, åtföljd av ett
chevalereskt och deltagande brev, vari han titulerar den fattiga
grevinnan »Min kära kusin». Senare fick hon å konungens vägnar besök
av kammarherre Evert Taube. Gustav III ville nu bereda henne en
mera passande bostad i Pommern eller Wismar och anslog åt henne
en pension på 1,000 rdr hamburger banko, men redan samma år avled
den gamla. — Hennes syster var gift med en tysk greve Strahlenheim,
och deras son, greve Strahlenheim-Wasabourg, dog som fransk general
1787. Hans dotter blev gift med en svensk greve Lewenhaupt.
Följaktligen finns det Gustav Adolfsättlingar inom ätten Lewenhaupt.
Greve Strahlenheim-Wasabourgs ätt utslocknade med hans ogifta
sonsonsdotter, som i början av detta århundrade avled vid mycket
hög ålder i Bayern.
Bland Gustav Adolfs ättlingar via ätten Wasabourg finnas även
åtskilliga svenskar med namnen Wrangel, Fock, Barnekow,
Wachtmeister, Wrede och von Otter. De härstamma nämligen från den förste
Vasaborgs dotter, som var gift med den svenske generalen Wolmar
Wrangel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0366.html
