- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
353

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band III - 1. Sammanhängande kapitel - En förädlad telning av Vasarnes gamla stam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En förädlad telning av Vasarnes gamla
stam.

Sid. 11, 52, 73 (8, 49, 69) m. fl.



I SIN BEUNDRANSVÄRDA bok »Gustav Adolf den store»
har Nils Ahnlund klarare än någon föregående historiker
belyst konungens rika personlighet och därigenom skapat
en lika trovärdig som upplyftande bild av hur den store
Vasaättlingen utvecklades till en sann riddersman, frigjord från de
äldre Vasarnes misstänksamhet, rätthaveri och brutalitet —
blott lynnets häftighet blev honom då och då övermäktig. På
våren 1622 berättar t. ex. det danska sändebudet Peder Gält,
att Hans Maj:t haft »en så sträng discurs» med Johan Skytte
och Axel Oxenstierna om kopparen från Falu Gruva, »att
rikskanslern var sjuk i två dagar». Och i en senare depesch tillägger
denne sagesman: »Hans Maj:t är hetsig och säger sin mening
tvärt och barskt.»

Ännu några år före sin död for konungen ut mot den tappre
men för sin våldsamma framfart illa beryktade holländaren
överste, sedermera generalmajor, Sperreuter.[1] »Du är», skall
han ha sagt till honom, »en bov och lättsinnig kanalje, som
gör mig mer besvär än någon annan. Packa dig i väg ur min
åsyn! Annars skall jag skjuta ned dig som en hund.»

Sperreuter fann rådligast att taga sin herre på orden och
höll sig undan, tills konungen lugnat sig och ansåg sig kunna
ta honom till nåders igen.

En av Gustav Adolfs förtrogna berättar i detta sammanhang,
att konungen själv var fullt medveten om sin eldfängda natur,
men att han brukade säga: »Den som ständigt måste dragas
med så många olika humorer som jag: med somligas tröghet
och andras böjelse för bägaren, borde i gengäld kunna få räkna
på en smula överseende med sin häftighet.» Man kunde också

[1] Vid det hotande upproret i Johan Baners armé 1635 [Bd III: 413
(360)] var Sperreuter en av de ledande. Året därefter övergick han
till fienden och blev katolik, men 1642 underhandlade han om
återinträde i svensk tjänst, dock utan resultat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/10/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free