- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
357

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band III - 1. Sammanhängande kapitel - Dansk-norska kriget 1611—1613. Epilogen till »slaget vid Kringen». Gustav Adolfs holländska hjälptrupper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

norrmännen.[1] Endast 18 man skonades till livet. Av dem blevo
de flesta instuckna i den norska hären.

»Ei nogen levende Siel kom hjem,
som kunde sin Landsmand fortælle,
hvor farligt det er at besøge dem,
der boe blandt Norriges Fielde»,


heter det i folkvisan om »slaget vid Kringen».

Kung Kristian belönade länsmannen och två bönder vid
Kringen med att skänka dem några kronohemman till
evärdlig besittning »för deras trohet, nit och mannamod», såsom
det heter i gåvobreven. Enligt sägnen skall även den
lurblåsande jäntan ha fått en gård till belöning.

Minnet av »slaget vid Kringen» lever ännu bland traktens
befolkning i både sägen och sång men utbroderat med många
ohistoriska detaljer och överdrifter. Bl. a. heter det i den ovan
citerade folkvisan, att skottarne begingo många meningslösa
grymheter, att de »skändade och brände, var de drogo fram
och skonade varken åldringen eller barnet i sin moders sköte».
Sägnen om dessa grymheter har vederlagts genom en relation
av den norske ståthållaren till den danske rikskanslern,
enligt vilken skottarne »under sin marsch absolut icke vare
sig bränt, dödat eller gjort någon åverkan»

*



Meningen var från början, att skottarne skulle ha anslutit
sig till en styrka på 800 man, som den nederländske
fortifikationsofficeren Monickhouen, i svenska källor även kallad
Mönnichhofen, hade värvat i sitt hemland. Gustav Adolf,
som förut hade blott ett regemente av utländska legosoldater
i sin tjänst, kände sig underlägsen sin motståndare, som
förfogade över nära 18,000 man värvade engelska, franska och
tyska trupper.



[1] Intrycket av de norska böndernas beteende mildras något, när
man ser det mot bakgrunden av ett annat exempel på den tidens
krigföring. Ett halvt år förut hade den danske kommendanten på Nya
Lödöse blivit tvungen att ge sig på nåd och onåd åt svenskarne,
eftersom de utländska legosoldaterna i garnisonen gjorde myteri mot honom.
De främmande officerarne gingo i svensk krigstjänst, men de danska
soldaterna jämte en del beväpnade bönder och norska soldater blevo
inspärrade i stadens kyrka och arkebuserade dels i templet, dels på
kyrkogården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/10/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free