Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band III
- 1. Sammanhängande kapitel
- Sverige och Stralsund
- Mötet i Ulvsbäck 1629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och på midsommaraftonen år 1628 ingingo Gustav Adolf och
hansestadens råd det betydelsefulla försvarsförbund, som
medgav svenska trupper fritt genomtåg och understöd.
Därmed hade Sveriges konung fått fast fot på tysk jord.
Men när Wallenstein slutligen fann rådligt att avtåga, slog
han sig för sitt bröst och svor en dyr ed att ge svenske konungen
betalt för att han gått i vägen för honom. Han bedyrade,
»att så länge han hade en blodsdroppe i kroppen, skulle han
räkna Gustav Adolf som sin argaste huvudfiende». Och från
sina vänner i Tyskland mottog Gustav Adolf varningar för
lejda mördare samt uppmaningar att taga sig i akt för Henrik
IV:s och Vilhelms av Oranien öde.
Mötet i Ulvsbäck 1629.
Sid. 94 (90).
Så underligt det än kan låta, var mötet i Ulvsbäck — såsom
Ahnlund framhållit — en stor diplomatisk framgång för
Kristian IV. Han var den, som först hade uttryckt önskan
om detta sammanträffande. Men medan Gustav Adolf kom
dit fylld av handlingskraft och framtidshopp, var Kristian
modlös och nedslagen. Danmarks konung såväl som dess
riksråd längtade blott efter en något så när dräglig fred. De önskade
icke någon väpnad hjälp från Sverige, men ett offentligt
möte mellan Nordens konungar kunde bli till hjälp för
Danmark på annat sätt. Faran för ett skandinaviskt förbund
mot kejsaren kunde nämligen skrämma Wallenstein till att
bevilja Danmark en billigare fred. Nu gick budskapet om det
nordiska kungamötet ut över Europa, och det talades om ett
förbund mellan de skandinaviska rikena, om försäkringar att
stå varandra bi i ljuvt och lett. Sådant blev för Kristian
en god hjälp att komma helskinnad ur sitt tyska krigsäventyr.
I själva verket synes Ulvsbäcks möte alltså ha varit något
helt annat än det »förtroliga samspråk» mellan de bägge
konungarne om »inbördes vänskap och Nordens sällhet»,
varom minnesstenen vid Ulvsbäck från 1792 så vackert talar.
Det var i främsta rummet och rent ut sagt ett lyckat
diplomatiskt schackdrag av konung Kristian IV — som vi ej skola
förmena honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0388.html
