Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band III
- 1. Sammanhängande kapitel
- Ett trettiotal nya städer anlades
- Stapelstäder och uppstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där de framför allt avyttrade trävaror och inlastade salt, vin
och frukt. Trävaruexporten blev en av Göteborgs förnämsta
inkomstkällor och tävlade i avkastning med utförseln av järn
från de värmländska bruken. Det allra mesta av det
värmländska stångjärnet transporterades på fartyg över Vänern
och utför Göta älv — med landtransporter förbi vattenfallen
vid Rånnum och Trollhättan — till Göteborg för att därifrån
till största delen exporteras. Redan år 1640 var Göteborg
rikets näst Stockholm största handelsstad, men i folkmängd
stod det ännu efter ej blott huvudstaden utan även Uppsala
och Norrköping.
Stapelstäder och uppstäder.
Sid. 224 (292) st. 3.
Ett uttryck för statens klavbindande ingripande i
näringslivet var städernas indelning i stapelstäder och uppstäder.
Stapelstäderna hade privilegium på att driva handel
och sjöfart på främmande länder. Uppstäderna voro
däremot förbjudna att handla med utlandet direkt och voro
för sin handel med landsbygden hänvisade till var sitt uppland.
Därav namnet »uppstad». Skeppare eller köpmän från uppstäderna,
som seglade på utlandet, straffades med förlust av både
skepp och gods. Dristade sig en uppstadsbo att i Sverige driva
affärer med utlänningar, så förklarades de köpta eller sålda
varorna förbrutna, och både han och den utländske köpmannen
fingo därtill plikta 40 mark. Detta förtröt i hög grad
de små städerna vid Bottniska viken, vilka förbjödos att
med sina fartyg segla till orter söder om Stockholm och Åbo.
De bottniska städerna voro i stort sett hänvisade till
stapelstäderna Stockholm, Gävle och Åbo som mellanhänder, när
det gällde att köpa utländska varor eller sälja »ätande varor».
Det »bottniska handelstvånget» var framför allt anlagt på
att främja huvudstadens uppblomstring, ty den ansågo
de styrande vara förutsättningen för hela rikets välstånd.
Men bittert klagade de små städerna vid Bottniska viken över
en ekonomisk tillbakagång, som också så gott som överallt
kan avläsas i deras statistik. På 1636 års riksdag yttrade
representanten för Härnösand: »Staden är så av sig kommen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0416.html
