- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
401

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band III - 1. Sammanhängande kapitel - Stapelstäder och uppstäder - Svenskar och indianer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att den intet kan bliva behållen, utan borgarne nödgas nu
flytta utur staden på landet; bo allenast nu kvar i staden några
fattige fiskare.» Han begärde därför »få veta, om där skall
längre vara någon stad eller icke». Axel Oxenstierna stod
emellertid orubbligt på den ståndpunkten, att det framför
allt gällde att skydda huvudstadens handelsintressen.

Men nog var det hårt för norrlänningen — menade en
framstående riksdagsman år 1762 — att fast han »hugger
stocken på egen skog, sågar den på egen sågkvarn, för brädet
i eget skepp, som han timrat av eget virke och tjärat med egen
tjära», så skall han sedan inte få fara med fartyget dit, där
han kan göra sig den bästa inkomsten. »I Norrland är»,
fortsatte han, »den ene redaren repslagare, den andre brygger
och bakar matsäcken, en tredje är skeppare, styrman eller
matros» och hans pojke är kajutpojke. Och de leva alla av hård
kost.» Varför skulle inte så duktigt folk få fara dit de ville?

Men stockholmarne voro ingalunda hågade att av hänsyn
till de små norrlandsstäderna jämka på sina privilegier —
tvärtom beklagade de sig i sin tur över att ds voro avstängda
från dirëkt handel med uppstädernas kundkrets i Bergslagen
och på andra håll. Regeringen måste därför då och då göra
eftergifter åt bägge hållen och blunda för en del olaga
smyghandel. Först vid 1765 års riksdag lyckades dock de bottniska
städerna befria sig från de bojor, som handelstvånget lagt på
deras företagsamhet. Men något verkligt uppsving för deras
handel kan man ej tala om förrän långt därefter, då träet
från Norrlands väldiga skogar blev en världsvara.

Svenskar och indianer.


Sid. 248, 251, 253 (218, 221, 223).

Kolonin Nya Sveriges första prästmän gladde sig åt att
se, hur gärna indianerna kommo till de svenska
gudstjänsterna. Genom spanjorer, fransmän och engelsmän tyckas
rödskinnen förut ha fått en viss, ehuru mycket förvirrad
uppfattning om Kristus. Fortifikationsingenjören Per Lindeström
berättar i sin reseskildring, att de trodde, det en av deras
»vildinnor» en gång »födde en son, som blev en artig och klok
pojke — hans make kommer här aldrig mer. Han hade så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/10/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free