Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band III - 1. Sammanhängande kapitel - Louis De Geer och vallonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den svenska vapenindustrin hade under De Geers
och de Besches ledning omkring år 1630 nått en så hög
utveckling, att den krigshär och flotta, som Gustav Adolf då
förde över till Tyskland, var i det väsentliga beväpnad av
Louis De Geer med vapen av svensk tillverkning. Svenska
kronans beställningar hos De Geer gingo på stora summor.
Men nog fick han liksom andra leverantörer öva sig i
tålamodets dygd, innan han fick ut sina fordringar. Guldkonungen
var en sangvinisk natur, när det gällde att dra växlar på
framtiden! Men genom sin entusiasm verkade han också eggande
på vem helst han kom i beröring med. De Geer hade ej ord
starka nog för Gustav Adolfs imponerande personlighet. Om
konungens begåvning skriver han en gång, att den är så
stor, att man icke skulle kunna i ord uttrycka ens
hundradelen av vad den i själva verket är.
Efter konungens död kom det till så skarpa meningsbyten
mellan förmyndarregeringen och De Geer, som höll på sin
rätt att få betalt på överenskommen tid, att han hotade med
att lämna landet. Det tog skruv, och en slutuppgörelse kom
till stånd.
Anledningar till missnöje saknades dock ej heller från
svenska regeringens sida. På hösten 1632 klagade den ämbetsman,
som skulle kontrollera leveranserna från De Geers verkstäder
och faktorier till svenska armén, att en hop ryttarharnesk
voro »svåra ilaka». Där fanns, som han skriver, »icke ett
harnesk, utan där äro flagor uti och somliga hål på, och kring
halsen äro de så skarpa, att en må riva sönder både kläder
och händer och med sådant ilakt läder, att om man böjer på
lädret lite grand, så går det av — och icke en hatt som är gjord
efter min prov. De välborne herrar riks- och kammarråd
hava mycket brukat mun däröver, att sådant arbete skall
göras», tillägger han.
Under förmyndarregeringen var Louis De Geers inflytande
så stort, att det långa tider knappt gick en vecka, utan att
han »inkallades» eller »inkom» — som det heter — i
kammarkollegium eller riksrådet, då viktiga ekonomiska frågor voro
före; och även med drottningen personligen hade han
konferenser. Allting var han inne i, även de minsta detaljer av sin
stora affärsverksamhet — det bevisa hans ännu bevarade
räkenskapsböcker och hans omfattande korrespondens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
