- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
423

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band III - 1. Sammanhängande kapitel - Johannes Messenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Disa». Och hur otymplig och stelbent pjäsen än var, hur
knagglig och tungrodd än versen, så gjorde skådespelet stor
lycka inför den talrikt församlade Upplandsallmogen. Den
plumpa tonen slog an på detta enkla och råbarkade
auditorium, och författaren och hans skådespelare blevo populära
i vida kretsar. Messenius lät också sina studenter roa sig
med dans och öva sig i fäktning. Och så hade han den trevliga
egenskapen att se genom fingrarna med ungdomens självsvåld.
Ty att vinna popularitet var alltjämt den egenkäre
mannens a och o. Det lyckades han också göra i så hög grad,
att flere av Rudbeckius’ lärjungar sveko sin mästare och
övergingo till Messenius.

Det bråk, som därmed började mellan hans och Rudbeckius’
lärjungeskaror, nödsakade slutligen regeringen att förflytta
de bägge stridstupparna till andra verksamhetsfält. Men
Messenius kunde ej låta bli att ge sig in i förbindelser med de
polska jesuiterna och blev därför — ehuru på mycket lösa
grunder — misstänkt för landsförrädiska stämplingar. De
oskyldigaste saker tyddes till det värsta, och straffet blev
fruktansvärt. Trots bevekande böner och knäfall dömdes
den store vetenskapsmannen år 1616 att framsläpa sitt liv
som fånge å det dystra Kajaneborg i Finland. Här, långt
borta i ödemarken, fick han tillbringa tjugu år inom lås och
bom »i ett trångt, vått, skitigt och stinkande fängelse, där
dagen syntes genom väggarna». Beskrivningen är fångknektarnes,
vilka rördes till medlidande och på fångens anhållan
uppsatte en skrivelse, vari hans fruktansvärda lidande
skildrades. Hans barn var man obarmhärtig nog att taga ifrån honom
av fruktan för att han skulle »instruera dem uti den papistiska
religionen och de således bliva av honom förförde».[1] Övergiven



[1] Papist blev i alla fall den äldste sonen, Johan Arnold Messenius,
som vid fjorton års ålder plötsligt lämnade Uppsala universitet, därför
att han råkat begå vådadråp på en student, och tog sin tillflykt till
Polen. Två år därefter kom han tillbaka till Sverige i syfte att spionera
för en polsk magnats räkning men häktades och inspärrades på Keksholms
fästning, där han fick sitta i fjorton år. Vid förhöret hade han
bl. a. bekänt, att hans far var jesuit, och »att han var konungen i Sverige
intet god».

Men allt går igen: Johan Arnold Messenius skulle en gång få låta sitt
liv på schavotten till följd av en bekännelse, som hans son Arnold
i sin tur avgivit om fadern. Det var år 1651, som »Guds rättvishet»
— såsom han själv lär ha erkänt — sålunda drabbade honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free