Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band III - 1. Sammanhängande kapitel - Johannes Messenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var den arme fången av alla utom sin energiska och »martialiska»
hustru, den handfasta och alltjämt lika stridslystna
Lucia Grotthusen, som han i tacksamhet givit namnet »den
yppersta maka».
Kroppsligen bröts Johannes Messenius ned, så att han ej
utan hjälp kunde ta ett enda steg, men hans själ höll sig
alltjämt spänstig genom arbetet på den stora svenska rikshistoria,
hans »Scondia illustrata», vari han tecknade Sveriges öden
alltifrån den tid, då Noaks sonson Gog flyttade över till
Norden, ända till Gustav Adolfs tronbestigning. Ett rikligt
arbetsmaterial stod till hans förfogande, ty med regeringens
tillstånd hade han medfört massor av akter och krönikor
till sin förvisningsort. I dessa folianter fann hans själ ständig
näring för sin vetgirighet.[1] Och tröst fann han i den fasta
förvissningen, att hans Scondia skulle bära hans namn till den
senaste eftervärld. I en nådeansökan till Kristinas
förmyndarregering säger han stolt, att han »förfärdigat ett sådant verk,
som aldrig tillförene i Sverige sett är».
»Scondia illustrata» är också en helt annan andas barn
är samme författares smädedikt »Retorsion och gensvars
dikt». En genomgående strävan att finna sanningen och
att göra även fiender rättvisa kännetecknar Messenii
storverk. Här framstår han som en verklig vetenskapsman, den
främste i vårt land på sin tid. Att han ägde den sanne
vetenskaplige forskarens lidelsefulla hänförelse för sin uppgift,
det har han bevisat genom att med obruten arbetslust
genomlida sitt tjuguåriga martyrium. Ett ovedersägligt bevis
har han därigenom givit på en beundransvärd idealism, som
breder ett försonande skimmer över mannens många
svagheter som människa.
På nyåret 1636 öppnades äntligen fängelsets portar för den
store hävdatecknaren. Regeringen hade givit honom tillstånd
att vistas på fri fot i Uleåborg. Där dog han i november
samma år, 56 år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
