Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band III
- 1. Sammanhängande kapitel
- Drottning utan land
- Kristinas besök i Paris 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna åstadkomma en sten, som skulle bli ännu finare än de
vises sten. Även Kristina själv arbetade med sin vanliga
energi vid smältdeglar och retorter och underhöll en vidsträckt
korrespondens med andra alkemister. Av hennes egen hand
finns ett recept på en undergörande balsam, som befriade
från allt ont, när den smordes på naveln.
Guldmakeriet var även en föreningspunkt mellan Kristina
och hennes trogne vän kardinal Azzolino. Även han var
nämligen en ivrig alkemist.
Kristinas besök i Paris 1656.
Sid. 526 (470) sista stycket t. o. m. r. 5.
År 1656 gjorde Kristina ett besök i Paris i syfte att intressera
Frankrikes ledande politiker, kardinal Mazarin, för att åt
henne erövra Neapel från Frankrikes fiende Spanien.
Tankegången var ingalunda ny. Tre gånger hade nämligen Mazarin
försökt erövra Neapel men alla gångerna misslyckats. Detta
hade dock ej avskräckt honom från tanken på ännu ett försök.
Under loppet av 1655 och 1656 pågingo underhandlingar mellan
Mazarin och revolutionsmännen i Neapel, och resultatet blev,
att de fingo löfte om fransk hjälp. Detta visste Kristina om,
och hon framkastade nu planen på att själv ställa sig i spetsen
för frihetskriget, bemäktiga sig Neapels tron samt därpå
låta utropa Ludvig XIV:s bror till sin arvtagare.
Kungligt var det mottagande, som man nästan överallt
beredde exdrottningen på färden från Marseille till
huvudstaden, till den grad kungligt, att hon kom fram till Paris
alldeles uttråkad av de tröstlöst enformiga och underdåniga
mottagningsceremonierna, av att ideligen bli hälsad som
»den tionde musan», »vår tids Sapfo» m. m. i samma stil.
»Man gör sig ett förskräckligt besvär med att låta mig veta,
att jag är kvinna», sade hon. »Jag vet det tyvärr alltför väl.»
Från Lyon berättas det, att då borgmästaren i spetsen för
stadens fäder under vördsamma bugningar trädde fram till
hennes kaross och hov upp sin stämma till ett hälsningstal,
vinkade hon av honom genom vagnsfönstret med orden:
»Mina herrar, jag är trött; jag ber Er lämna talen tills i morgon»,
varpå hon befallde kusken att köra vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0454.html
