Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band IV
- 1. Sammanhängande kapitel
- Överflöd och yppighet
- Ett hetlevrat släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åk sedan iagh hans son Jahan Ekeblad i 20 åhr, til des talriken
intet årka tiäna längre Vtan gick mitt itu, dåck haar iagh
låtit slå ihoop honum, och lagdt honum i fateburen för sin
gambla tiänst skull och til ett monument, Datum Stohla
den 21 januarij 1685.» Kristoffer Johansson Ekeblad, som
på Gustav Adolfs tid var överste för Västgöta fotfolk, har
alltså intagit sina dagliga måltider på en ytterst enkel tallrik
av granträ.
Ett hetlevrat släkte.
Sid. 23, 24, 28, 29 (20, 21, 25, 26).
Litet varstädes gick det stormigt till, när öl eller vin satte
sinnena i svallning. Några goda vänner sitta en afton
tillsammans vid sina ölstånkor och ha »mycket skämt och
snack i lustighet sins emellan». Men ett par av dem stickna
till, och plötsligt slår den ene i vredesmod sin bössa i huvudet
på kamraten, så att denne faller avsvimmad ned. Efter en
stund kvicknar den misshandlade emellertid till; grälet
fortsätter ute på gården, och där tar han hämnd genom att
sticka ned vännen-antagonisten med sin kniv.
Även bland så stadgat folk som ämbetsmännen i Kungl.
Maj:ts eget kansli kunde det gå hett till. År 1678 hade
kanslisekreteraren Lilliestierna i en revisionssak riktat en
anmärkning mot revisionssekreterare Coyet, som svarade
först med att beskylla Lilliestierna för lögn och sedan
några dagar därefter överfalla honom nedanför slottet i
änkedrottningens åsyn. Coyet hade tillsammans med sin tjänare
lurat på Lilliestierna bakom ett hörn. Nu stack han honom
med värjan bakifrån först i nacken och sedan i vänstra
handen, och det hade nog gällt Lilliestiernas liv, om inte
riksdrotsen avstyrt vidare våld. Åtminstone skildras saken
så av den överfallne. Hur det verkligen var med detaljerna
i hans uppgifter blev dock aldrig utrett, ty saken bilades i
godo. Lilliestierna dog året därefter.
I Stockholms stads tänkeböcker från 1620-talet förekomma
ofta klagomål från myndigheterna över att en hop »överdådigt
folk» och »lättfärdiga gesäller» gjorde gatorna osäkra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0484.html
