Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Ur 1664 års legohjonsstadga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillverkningsmetoderna och värva yrkeskunniga förmän. Kronan
garanterade honom dels ett visst anslag för driftens igångsättande,
dels arbetskraft, bestående av sådana lösdrivare, som gjort
sig förtjänta av en längre tids frihetsstraff. Meningen var,
att anläggningen skulle bli en mönsteranstalt, ett »seminarium
för utbredande av allehanda hantverk» i hela riket.
Men i verkligheten blev »seminariet» vid Klara sjö alis inte,
vad höga vederbörande hoppats. Här hade först och främst
behövts en helt annan bevakning, än den Kungl. Maj:t och
kronan hade råd att bestå. Som det nu var, kommo och gingo
de häktade lösdrivarne nästan efter behag. I bevarade
månadslistor växlar deras antal mellan några tiotal män och kvinnor
den ena gången och enstaka individer den andra. År 1667
inträffade det fram på vårsidan, att 15 av de 26 i förvar
tagna kvinnorna rymde ut till den stora friheten.
Då skaffade man sig en mera »fast» tvångsarbetarstam
genom att bygga ut tukthuset med den s. k. Smedjegården,
där förbrytarne genast vid ankomsten fingo järnbojor med
tillhörande länkar smidda kring ben och armar. Iförda denna
tunga belastning, drevos fångarne till hårt arbete, från klockan
5 på morgonen till 6 på kvällen, dag ut och dag in, tills de
tjänat ut sin strafftid eller döden befriat dem. Dödligheten
blev också förfärande stor bland dessa samhällets olycksbarn.
Ej nog med att de vårdslösade sig själva — de blevo också
föremål för upprörande vanvård och misshandel från sina
överordnade.
I denna omgivning växte de hemlösa barnen upp, spädbarn,
som blivit av utfattiga föräldrar utsatta vid förmögnare
människors portar, eller något äldre kringstrykande barn,
som polisen spårat upp vid razzior i kringliggande kvarter.
Den förvildade ungdom, som Barn- och tukthuset tog hand
om, blev ännu mer fördärvad, omgiven som den var av
tjuvar och rånare, löskonor, hädare och sinnessjuka. Så
växte det här, invid Stockholms norra portar, upp ett
samhälle, som blev den starkast tänkbara kontrast till den ljusa
arbetshärd, höga vederbörande drömt om. Och det stora
manufakturverket krympte ihop till enkla »hantverkshus»
för grövre arbeten, till tramp- och handkvarnar. Av vävnader
tillverkades endast grov säckduk.
En sensationsnotis, uppsnappad i en samtida utländsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
