Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Vår framgångsrikaste »dokumentförbättrare»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilken roll Rabenius spelat i vårt urkundsväsen, var den store
kritikern Bror Emil Hildebrand år 1865. Resultaten av hans
granskning ha sedan utvidgats och starkare fastslagits genom
grundliga och skarpsinniga undersökningar av Nils Ahnlund,
som sagt det sista avgörande ordet om denna fabrikation av
förfalskade akter utan motstycke i vår historia. Hans bok om
Rabenius är en ypperlig handledning i vad som menas med
historisk källkritik. Det är en verklig vetenskaplig njutning
att följa denne skarpsynte kritiker i spåren, när han röjer upp
i det vildsnår av »historiska» lögner, som vuxit upp ur den
gamle Hedemoraprostens utsäde.
Ett resultat av denna storsvindel blev tillkomsten av adliga
ätten Rabbe, som Rabenius skapat ur intet i syfte att förgylla
sin egen ofrälse bondbörd. Han smugglade in ätten i en
medeltida diplomsamling, som han hopbragte och utökade
med fabrikat av eget märke. Även i en del avskrifter av
kloster- och kyrkobrev lyckades han här och där passa in
namnet Rabbe med någon åtföljande lämplig notis. Svårare
blev det emellertid att ändra i själva originalbreven. Där
gick Rabenius till väga på det viset, att han antingen
brände eller slet bort de partier, som motsvarade dem han
förfalskat i avskrifterna; eller också gjorde han annan
åverkan på dokumenten, så att lämpliga delar därav blevo
oläsliga.
För att ge ytterligare stöd åt frälseätten Rabbes tillvaro
lät han på en gammal nattvardskalk gravera in
Rabbevapnet och förse det med en latinsk inskrift, att den var en
minnesgåva efter slottsfogden Olof Björnsson Rabbe, som
avrättades vid Stockholms blodbad. Till ro för hans själ
hade den avlidnes son skänkt kalken till en kyrka. Dyrgripen
har i vår tid genom en tillfällighet återfunnits i Älvdalens
kyrka i Dalarne.
Under oförtrutet arbete fabricerade Rabenius också en
gammal krönika över de katolska biskoparne i Västerås’
stift, vilken länge tillskrivits Peder Svart, som i sin tur skulle
ha stött sig på »en gammal pergaments- och munkebok».
Krönikan har länge varit mer eller mindre misstänkt, men
nu är saken klar: den vimlar av diktade uppgifter, frukter
av den oförtrutne kyrkoherdens lärda mödor.
Till Nils Rabenius’ skapelser hör bland mycket annat även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
