Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Förmyndarregeringens finanser och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle nöja sig med Köpenhamnsfreden var man i Sverige
fast övertygad om. Så länge danskarne rustade blott med
egna medel, voro de visserligen ej så farliga, men skulle de få
subsidier från en stormakt, så ställde sig saken annorlunda,
särskilt om Sverige invecklades i fientligheter med andra
grannmakter.
Neutralitet och isolering hade alltså sina risker, de också.
Den neutrale hade visserligen — sade Magnus De la Gardie —
i regel den förmånen att sist av alla bli segrarens byte,
men den fördelen vore att likna vid cyklopen Polyfemos’
gästskänk åt den stackars Odyssevs: att ej äta upp honom,
förrän han låtit sig alla hans följeslagare väl smaka!
Nu gjorde Ludvig XIV anbud till svenska regeringen om
förbund på villkor, som voro ojämförligen mycket mer
lockande än Hollands. Frankrike var ju också Sveriges
vapenbroder från trettioåriga krigets dagar och dess medgarant
för freden inom Tyska riket, medan holländarne däremot
voro handelskonkurrenter, som svenskarne, i likhet med flere
andra sjöfartsidkande folk, gärna unnade en lagom tuktan.
Sade Sverige nu nej till Frankrikes anbud och till de stora
subsidier, som därmed följde, så skulle i stället Danmark
ofelbart gripa den framräckta handen och kanske använda
franska subsidier i och för ett angrepp på Sverige. Och
Brandenburg skulle begagna första tillfälle att söka vinna sitt
efterlängtade mål att ta Pommern. Av dessa skäl var det, som
svenska regeringen år 1672 bestämde sig för ett förbund med
Frankrike. Mot 400,000 riksdaler om året i fredstid och 600,000
i krigstid skulle Sverige i händelse av krig ingripa med 16,000
man mot tyska furstar, som skulle vilja bistå Holland. Frankrike
å sin sida lovade att vid behov ge Sverige samma hjälp
mot Danmark, som Sverige förband sig att ge Frankrike.
Förutsättningen för fördragets giltighet var — det hade man
från svensk sida starkt betonat — att Frankrikes krigsmål
skulle vara en måttfull och för bägge parterna hedersam
fred. Ty det var ingalunda svenskarnes mening, att Holland
skulle utlämnas som värnlöst byte åt fransk erövringslystnad.
Bleve det uppenbart, att Frankrike åsyftade Hollands undergång,
så var Sverige i och med det löst från sina avtalade
förpliktelser.
Subsidiebeloppet höjdes sedan av Ludvig XIV, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
