Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band IV
- 1. Sammanhängande kapitel
- Karl XI:s hjälp och tröst i motgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl XI:s hjälp och tröst i motgången.
Sid. 172 (154).
Just vid den tid, då allt såg så hopplöst ut för den unge
konungen, fann han ett ovärderligt stöd i Johan Gyllenstierna,
som därför också vann Karls personliga förtroende i högre
grad än någon annan av hans rådgivare och för ynglingen
blev en verklig uppfostrare i politiska ting. Nu fick den
mannen äntligen utlopp för den inneboende handlingskraft,
som förhållandena under förmyndarregeringen hämmat. Hos
Gyllenstierna samlades efter hand både en rikskanslers, en
riksmarsks och en riksamirals löpande arbetsuppgifter, sedan
ämbetets förra innehavare, den ene efter den andre, lagt i
dagen sin oförmåga.
Vid hans för tidiga bortgång kan man verkligen tala om
förlust av en oersättlig människa. Han ensam i hela
Sveriges land ägde genom erfarenhet den överblick över
regeringsärendena, som Karl XI i början av sin bana saknat
och ingen annan av konungens rådgivare förvärvat. Endast
delvis kunde därför Johan Gyllenstiernas stora
framtidstankar förverkligas, när han ej mer fanns.
En tröst i bedrövelsen för den unge konungen blev även
det svar, han fick från sitt folk på de landskapsmöten, som
han lät sammankalla riket runt på sommaren och hösten
1676 för att sedan fortsätta därmed ända till sista krigsåret.
Under ledning av några ståndspersoner från vederbörande
provins förhandlades här om behövliga åtgärder till rikets
försvar. Även om man i ett och annat landskap svarade,
att det var riksdagens sak att bevilja manskap och medel
till kriget, så visade sig folket i stort sett villigt att »taga
K. Maj:t under armarna». Det åtog sig också högst betydande
bördor. Adeln underkastade sig utan knot en tre gånger så
dryg rusttjänst som den ordinarie och samma utskrivning
bland sina underhavande som bland krono- och skattebönder.
Även borgerskapet visade en beundransvärd villighet
att åtaga sig nya bördor.
Karls plikttrohet och energi, understödd av svenska folkets
offervilja, blevo rikets räddning. Många rent av rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0523.html
