Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Räfst med krigstidens jobbare - Reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
must och märg. Som belöning för att de lånade kronan pengar
mot allt högre räntor, innehade de statens redbaraste
inkomster, såsom tullar och annan uppbörd. Om rikets
blomstrande järn- och kopparexport hade kunnat utan mellanhänder
överlåtas på någon eller några få utländska storkapitalister,
sådana som Louis De Geer varit, skulle lånevillkoren sannolikt
ha blivit mindre betungande. Men Karl XI och hans män
saknade dylika förbindelser, och de inhemska mellanhänderna,
vilkas egen kredit under krigstiden var osäker, kunde därför
av staten tilltvinga sig allt drygare vederlag för de tjänster,
de gjorde kronan för tillfället.
Enligt en officiell uträkning av 1682 hade riksgälden under
de senaste tio åren växt med samma belopp som all ärvd och
ådragen skuld under tiden 1644—54, då två krig fördes och
Kristina hejdlöst strödde omkring sig rikets tillgångar. Ej
att undra på om förbittringen mot kronans leverantörer nu
äntligen tog sig utlopp på riksdagen. Efter uppslag från sekreta
utskottet beslöt adeln år 1680 anhålla hos konungen, att han
måtte gå till rätta med övergrepp och missbruk vid
tullarrendena, vid förvaltningen av krigsgärderna och vid
verkställandet av Kungl. Maj:ts beslut. »Av andre lades ock det
därtill, att alla kollegier och alla människor, som haft kronans
medel om händer, måtte göra räkning.» Och stämningen
synes ha varit likartad i de övriga stånden. Det var visserligen
ännu endast fråga om en försiktig vädjan till konungen.
Och ännu var man beroende av leverantörerna. Men längre
fram i tiden, då Karl XI kände sig starkare, drev han här som
annars statens krav till en ytterlighet, som i längden kanske
skadade lika mycket, som den gagnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
