Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band IV
- 1. Sammanhängande kapitel
- Enväldet befästes
- Förmyndarräfstens genomförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens minderårighet. Ansvaret borde utkrävas av de
enskilda rådsherrarne från fall till fall. Rådet som
korporation vore nämligen enligt gällande regeringsform att anse
såsom ett särskilt stånd, som intoge en förmedlande
ståndpunkt mellan konung och ständer.
Det var ett hett järn att röra vid. Och det märktes också
på kungen.
Förmyndarräfstens genomförande.
Sid. 205 (187) de två sista meningarna av st. 3.
Hatet mot Stora kommissionen tog sig uttryck i bittra
smädeskrifter. Ledamöterna kände också, hur marken gungade
under fötterna. Visserligen hade konungen själv ju givit
dem deras fullmakt, men vem kunde veta, hur länge han
fanns kvar i livet. Och sedan ...? Högst betecknande för
situationen är, att kommissionsherrarne för sin framtida
säkerhet till liv och frihet krävde, att samtliga ständer skulle genom
en särskild skrivelse för all framtid frita dem själva och deras
efterkommande för allt »hat, förföljelse eller förevitelse», som
kunde drabba dem på grund av deras »stora omak, besvär och
möda». Sällan i svensk historia ha de politiska lidelserna rasat
så våldsamt som nu.
Och kan man väl undra däröver? Ingen regering i någon
tid och något land har kunnat binda sina utgifter vid en
oföränderlig summa, då tiderna ju själva ständigt förändra sig.
Att betrakta varje avvikelse från Bondes riksstat som
straffvärd visar, att Karl XI:s nit drivits ända till förblindelse.
»Vi ha icke svurit att vara kloka utan trogna», utlät sig en
gång en av förmyndarstyrelsens män, och han angav därmed
träffande gränsen för den skadeståndsskyldighet, som
rimligen kunde utkrävas. I trohet hade de höga herrarne brustit,
när de sett sig själva eller sina ståndsbröder till godo genom
förläningar, sinekurer, lönetillskott, tullindringar och andra
förmåner, medan så många underordnade måste lida nöd. Men
vilken aldrig så omtänksam riksstyrelse kan över huvud taget
hålla måttet inför en uppfanatiserad domstol, vars medlemmar
många år efteråt skola på alla områden i stort och smått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0529.html
