Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band V - 1. Sammanhängande kapitel - Krigets ekonomiska och moraliska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL. SMÄRRE RÄTTELSER.
överstelöjtnant, som fått sin regerings uppdrag att ordna med
resan, måste »prygla männen, hota kvinnorna, bryta upp
stalldörrarna och med våld hålla fast skjutsbönder, som vi
möta på vägen. Och om natten måste han låsa in både hästar
och kuskar, för att de icke skola rymma, obekymrade om
betalningen.»
Aldrig hade Bircherod sett så många utsvultna och husvilla
samlade på ett ställe som i Stockholm. Den svenska
ärligheten gör under sådana förhållanden ett ännu starkare
intryck, än om det hade rått välstånd i landet. — Enligt vår
resenärs uppfattning borde folkbristen snart kunna botas,
eftersom han lämnar den uppgiften, att de svenska
kvinnorna äro till den grad fruktsamma, att de »i regel få
22—26 barn».
Att det långvariga krigstillståndet dock nu som alltid måste
verka upplösande på samhällsmoralen är självklart. Litet
varstädes skall man vid närmare undersökningar stöta på
dylika symptom. Om de livdragoner, som voro inkvarterade
i Södermanland, heter det från en plats: »Det är ett farligt
och oregerligt folk. När man efterfrågar deras förhållande
och låter något publicera, som är dem emot, så blir man av
dem hotader och emotsagder, så att man måste resa med
fruktan i den ort, där de hava sin inkvartering.» Man hyste
större fruktan för dem än för själva fienden.
Ett annat kristidssymptom är det mutsystem, som mer
och mer tycks ha inrotat sig i statsförvaltningen. En
undersökning, som på den punkten gjorts i postverkets arkiv, bär
vittne härom. En sökande till en postmästarsyssla under
1600-talets sista år drar sig t. ex. inte för att förespegla
postdirektören en gåva av »ett skönt slaktnöt eller ock till jul
en skön bärande ko». En annan aspirant på en dylik syssla
erbjuder »en god behållen oxe», och en som redan är
postmästare, lockar med »något smör», ifall han kan påräkna
löneförhöjning. Vid 1700-talets början hör man locktoner
från en annan tjänstsökande, som gärna inlevererar »ett
par stalloxar» till postdirektörens kök, och efter hand bli
dylika löften allt vanligare. En lovar 50 daler silvermynt,
en annan hela 200 daler och dessutom ytterligare bevis på
erkänsla i framtiden. Postmästaren i Härnösand, som vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
