Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band V - 1. Sammanhängande kapitel - Fredsunderhandlingarna med Hannover 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FREDSUNDERHANDLINGARNA MED HANNOVER 1719.
störta Horn. Att Höpken bar skulden för Horns avsked från
kanslipresidentskapet och rådsämbetet 17191 ansågo både
Horn själv och flere andra personer i händelsernas
medelpunkt. Vi skola längre fram möta Höpken såsom Horns
farligaste motståndare.
Prins Fredrik av Hessen var också mycket ivrig att få
fred och förbund med England mot Ryssland och uppmanade
Cronhielm att av alla krafter påskynda avgörandet. »Vi
hava vår fiende ryssen som i en säck», skrev han. »Det är
ingen tid att förlora. Rikets räddning beror därav.» Den
engelske utrikesministern Stanhope hade vunnit Fredrik
genom ett hemligt löfte om Englands kraftiga hjälp att
förvärva Sveriges krona, n. b. efter ett för England-Hannover
lämpligt fredsslut.
Preliminärfreden hade kostat Carteret 20,000 kronor i
gåvor åt de fem svenska underhandlarne. »Utan dessa
pengar» — skrev han hem till sin regering — »skulle fördraget
aldrig ha kommit till stånd.» Men han var glad över affären.
»Gud ske lov», utropade han, »att jag har förekommit deras
fredsslut med tsaren!»
Svenska regeringens uraktlåtenhet att avfordra Carteret
en bestämd, formligen bindande förpliktelse hämnade sig
genast. Den engelske diplomaten gjorde visserligen vad han
förmådde för att skynda på sitt lands örlogsflotta, ty han
önskade verkligen, att den skulle hjälpa svenskarne, men
den engelska flottan förblev liggande orörlig i Öresund,
medan våra kuster brandskattades. Först sedan Sverige
definitivt gått in på Englands fredsvillkor — det var fem
dagar efter det ryssarne med knapp nöd blivit
tillbakaslagna vid Stäket — kom den länge förebådade föreningen
mellan de bägge ländernas flottor till stånd. Carteret skrev
nu till den engelske amiralen och uppmanade honom att
»visa hela världen, vad den engelska nationen kan uträtta».
Han tillade: »Varje engelsman skall bli Er tacksam, om Ni
kan förstöra tsarens flotta, vilket jag ej betvivlar att Ni
skall, ty Guds försyn kan aldrig lämna sådana grymheter
ostraffade, som dem moskoviterna denna sommar förövat
i Sverige.» Lika ivriga för ett kraftigt avgörande till sjös
1 Bd V: 395.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
