- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
7

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VI - 1. Sammanhängande kapitel - »Stora Daldansen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I. Sammanhängande kapitel.

»Stora Daldansen.»



Sid. 44 (43) näst sista meningen, sid. 45 (44) st. 3, sid. 54.

I Dalarne hade det jäst ända sedan våren 1742, och
hungersnöden och eländet voro nu, ett år senare, så svåra, att de
nyutskrivna soldaterna från vissa socknar knappt orkade stå
på benen. Falu stad var uppfylld av svältande tiggare.
Bland detta arma folk bröt förbittringen ut i uppror, när
Dalregementet skulle rycka ut och tåga till Västerbottens
försvar. Regementet kommenderades för tillfället av en kapten,
ty de högre officerarne befunno sig vid riksdagen. För att
ge mera pondus åt regeringens åtgärder sände den nu dit
en major Vilhelm Gustav Wrangel, som också låg vid
riksdagen, att ta befälet. Men höga vederbörande anade ej, att
han for hem med en instruktion från danske ministern i
bakfickan. Wrangel, som blivit ruinerad genom kriget, var
missnöjd med hattregeringen och upptäckte nu en möjlighet att
spela en stor roll. Medan han å ämbetets vägnar manade
allmogen till lydnad och lugn, agiterade han i tysthet för
Hattarnes störtande och danske kronprinsens val till tronföljare.

Bjarne Beckman har i sin avhandling om Dalupproret 1743
framhållit betydelsen av att dalkarlarne voro vana vid att i
stora flockar vandra till andra trakter för att skaffa sig en
arbetsförtjänst, som deras karga jord eller det mödosamma
gruvarbetet ej förmådde ge dem. Dessa vandrande
dagsverks-karlar ha utan tvivel spelat en stor roll i upprorsrörelsen.

Tiburtius’ anekdot om Wrangels uppträdande vid
Villmanstrand[1] är säkerligen förtal av en partifiende. Wrangels

[1] 1 Bd VI: 45.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free