Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VI - 1. Sammanhängande kapitel - Karl Gustav Tessin som konstfrämjare - Fredrik I:s jaktmarker på Öland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
museum med Bouchers »Venus’ triumf»1 i spetsen har han
skaffat hit till vår karga Nord. Likaså flere utsökta
nederlän-dare, däribland en underbar Rembrandttavla samt Rubens’
monumentala ryttarbild av Sigismund III. Inalles har ett
sjuttiotal av de målningar, svenska staten äger, tillhört Tessins
samlingar. Och av de 4,600 handteckningar av sådana mästare
som Rafael, Ghirlandajo, Signorelli, Rembrandt, Boucher,
vilka Tessin medförde hem från Paris, finnas ännu omkring
2,000 i Nationalmuseum. Ett negativt uttryck för hans säkra
konstnärliga smak är följande omdöme av honom om
Löwen-örn, danske ministern i Stockholm: »Ingen har haft bättre
vin i sin källare och fler dåliga tavlor i sin samling.»
Tessins kännarblick röjde sig även i förmågan att tidigt
uppspåra gryende konstnärsbegåvningar. Även då det gällde
alster av konsthantverk, trädde hans beundransvärt säkra
smak i dagen. »När man ser de bokband, tavelramar och
möbler, som tillhört Tessin, då häpnar man över den nivå av
soliditet och skönhet, varpå de befinna sig», säger Andreas
Lindblom.
Fredrik I:s jaktmarker på Öland.
Sid. 106 sist.
För Ölands befolkning medförde Fredriks I:s frånfälle år
1751 snart en stor lättnad. Saken var den, att konungen hade
varit en ivrig jägare. I sitt tyska hemland hade han lärt sig
uppskatta den spännande och farliga vildsvinsjakten. En av
hans käraste omsorger blev därför att inplantera detta
villebråd i kronans jaktparker. Det blev Öland, som hugnades
med gåvan, fast man kan tycka, att ölänningarne borde ha
fått lida nog av Hans Maj:t Johan III:s jaktlust och därav
betingade barbariska jaktlagar.2
»De kungliga swinen» trivdes förträffligt på ön, smoi de
kiå-set med den växande grödan och bökade i åkrarna av hjärtans
lust. Och att försöka skrämma bort en vildsvinsgalt var
otänkbart, eftersom bonden på Öland ej fick bruka skjut-
1 Bd Yl: 118.
a Bd III: 272.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
