Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VI - 1. Sammanhängande kapitel - Tessin efter avskedet från hovet 1754
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
att Tessin kunde därute på landet på gamla dagar stulta
omkring och leka med släktens ungdom. »Med barn är jag barn»,
skriver han.
Men ålderdomen medförde icke förty både krämpor och
ekonomiska prövningar. Den temperamentsfulle charmören
blev en gammal trött grand-seigneur, och Ulla Tessin blev
giktbruten och fick allt svårare att röra sig. Och familjens
stora förmögenhet tog slut. Vad som allra mest bidragit
därtill var nog husfaderns oemotståndliga lust att köpa
konstverk och allehanda rariteter, som han fick korn på. Men när
hans oförmåga att hushålla höll på att leda till konkurs, måste
han den ena gången efter den andra rädda sig genom att sälja
eller pantsätta ej blott av sin fasta egendom utan även av
sina kära samlingar av konstverk, böcker och mynt, juveler
m. m. Man kan förstå, hur det måste ha känts för denne
lyckans forne gunstling att så nödgas skiljas från nästan allt,
som hans konstnärssjäl hängde fast vid. Allt trasslet med lån,
förskott och förpantningar för att hålla det hela något så när
i gång väckte också hos honom en ofta återkommande tanke
på att dra sig tillbaka från stora världen till »ett ensligt
hemman» och bo i en »koja».
År 1761 tog Tessin avsked från rådsämbetet. När han på
1765 års riksdag såg, att hans parti stod vid branten av sitt
fall, gav han i sin dagbok uttryck åt sina känslor med följande
ord: »Jag har i alla mina dagar älskat mitt fädernesland men
aldrig vetat måttet av min kärlek förr än nu, då jag mig till
döds grämer över dess undergång. Herre, hjälp oss, vi
förgås I»
Den 71-årige gubben själv drabbades i samband med
systemskiftet av det hårda slaget, att hans pension nedsattes till en
tredjedel. Tre år därefter förlorade han sin maka, och sedan
hade livet inte mycket värde för honom. Åkerö blev aldrig
mer, vad det förr varit för honom. Men hans forne lärjunge
prins Gustavs minnesgodhet och vänlighet mot honom spridde
ett skimmer av glädje över den gamle statsmannens sista år,
och minnena av ett par besök, som kronprinsen gjorde på
Åkerö, avteckna sig i dessa ord i Tessins dagbok: »Mine
läppar och mitt hjärta skola följa honom med trogne förböner.»
Ett år efter Ulla Tessins bortgång kom döden som befriare
till hennes make.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
